Bordtennis aka Pingpong

Visst finns det en motsägelse i själva beteendet hos en bordtennisspelare när denne försöker visa känslor över en vunnen boll. Oftast yttrar sig denna oerhörda, enorma, oöverträffliga känslostorm som en ytterst liten knuten näve i smyg med ryggen vänd mot motspelaren, precis som om denne inte skulle se nåt. Det går helt enkelt inte att bli en ond person med ett pingisracket i handen, vad är liksom det värsta man kan göra? Hoppa upp på bordet och slå till nätet? Sakta sakta äta upp sitt racket? Limma om flärparna på sitt racket under pågående set? Dra upp shortsen hela vägen upp under armarna....Ja jag vet inte men en genomond bordtennisspelare saknas i rutan, helt klart.

Svettorkningsscenerna brukar vara ångestladdade modell vintersaga i den norenska drömvärlden. Skulle vara kul om den ena ping pongaren fick för sig att öva Reds ”A swift kick in the ass” på den andre ping pongaren då en nätrullare retsamt rullat över. Dock är den reservation med vilken känsloyttringen yttras dock mycket påtaglig. Jag menar det är ingen som sliter av sig tröjan och hoppar upp mot plexit och vrålar direkt utan dock mer vanligt med en liten knuten näve och en 4 millisekunders glädjeblick som sen övergår till en snabb okulärbesiktning av fästet på den lilla vinylkläddda träspaden.

Finns annars den riktigt hemska pingismetoden som går under namnet ”The stomp” som knappt den minsta lilla nervösa försteklassare kan tänkas bli konfunderad av. Den går till så att du vid tillslag av den lilla vita bollen tar i för kung och fosterland och drar ner foten i golvet allt vad du är värd. Förhoppningsvis så kyls motspelarens blod till is i sina ådror och poängen är vunnen. Oftast så märks dock nästan aldrig denna grymma skrämseltaktik av motspelaren och spelet fortgår som vanligt. Relativt värdelöst med andra ord. Kanske skulle funka bättre om det var mörkt i lokalen och den som stampar samtidigt tänder en liten ficklampa, av led typ, och lyser sådär mystiskt underifrån över sitt ansikte. Skulle ansiktet då dessutom tillhöra Bert Karlsson ja då skulle till och med jag bli rädd.