Minnet

Kommer ihåg en liten historia som utspelade sig på min farfars begravning, han var inte min biologiske farfar men han var i alla fall min ende farfar. Jag hade innan aldrig varit på någon begravning heller och jag funderade lite hur jag skulle känna mig väl där så att säga. Till saken hör att farfar var en väldigt svår person eller hur jag nu skall uttrycka det utan att låta alltför grym, han var väldigt naiv och hade ett enormt ego som till storlek endast var ytterst mycket mindre än det i dag kända universum. Detta ego, sin storlek till trots, behövde ständig uppassning och påfyllning av egobränsle i form av uppskattning och uppmärksamhet vilket gjorde det svårt att fatta tycke för honom på ett mer personligt plan eftersom alla runt denne mans sfär blev på så sätt lidande. Alla.

Dock hade han ett stort naturintresse och vi har fiskat en hel del ihop vinter som sommar. Nåväl, själva begravningen var väldigt fin med endast ca ett tiotal av de närmsta som besökare. Jag tycker själv inte att jag är en speciellt blödig person så jag funderad lite innan om huruvida jag eventuellt skulle uppfatta det hela. Jag satt bredvid min far som i sin tur satt bredvid min farmor som givetvis är själva antitesen till farfar, det vill säga världens snällaste och ödmjukaste människa som jag känner. Bakom oss satt min farbror tillsammans med hans ca 3 årige son.

Det är klart man blir tagen av att se sin farmor bedrövad i tårar kramandes min fars hand under begravningen men det som grep tag i mig mest var när min farbrors lille son frågade sin tårögde pappa varför han var ledsen, på bara ett vis som ett barn med sin totala oskyldighet kan, och han svarade att det var för att hans far är död. Vad svarar då denne livserfarna, världsvana 3 åring? Jo, han kramar om sin far och säger lugnt:

– "Du behöver inte vara lessen pappa. Du får ju prata med honom i himmelen".

Sagt med en sådan total självklarhet och tröstan i rösten att den mest ohimmelstroende instängda själ skulle ha öppnat samtliga dörrar och bara tagit emot.....Bara så bra och så perfekt passande i all sin enkelhet.

Det kommer jag alltid att komma ihåg.

Trevlig Helg!