Teknikfarsan

Ibland förundras jag över min kära far och hans försök att ge sig på den datoriserade delen av tillvaron. Han var precis på besök och fick en hög med bilder utbrända på en skiva. Han har visserligen min gamla burk med brännare på och har alltså möjligheterna att utföra detta helt på egen hand, observera att jag sa möjlighet. Kikar igenom bilderna och frågar lite förstrött om de varit medvetna om att de spelat in 5 videosnuttar med sin relativt nyinförskaffade digitalkamera. - "Nej", fick jag föga överraskande som svar. Man kan på den första snutten höra min mor med lite ansträngd röst säga - "Ja, jag tryckte på rätt knapp".

Nåväl, tankar ner bilderna på min burk och drar ut en skiva. Fick alldeles nyss ett samtal från min käre far som inleddes med frågan om han nu behövde gå ut på nätet för att se sina bilder. Han fick alltså med sig en cd med sig hem. Då undrar jag för mig själv lite lätt hur logiken kring detta fungerar men bestämmer mig för att inte fråga av någon slags respekt över att jag innerst inne nog inte vill höra svaret. Endera är jag verkligen helt usel på att förklara hur en dator fungerar eller så kommer sanningen kanske aldrig att komma riktigt ända fram. Det är i alla fall en aldrig sinande källa till högst lokal vardagshumor.