Byxveck

Kikade på en dokumentär om Mauthausen, ett koncentrationsläger...

Då ser jag ett par vars kvinna fotar sin man, ståendes vid en krematorieugn, yttrandes frasen:
- Rätta till byxorna.
Varvid fotot tas....

Det om något manar till eftertanke. I alla fall i mitt medvetande. Hur ser deras fotoalbum ut? Varför ta en sådan bild alls? Om nu den absolut måste tas kanske byxvecket känns lågprioriterat? Måste nog ligga någon slags chock följt av verklighetsflykt bakom det hela annars blir iaf jag lite lätt orolig...