Handslagsminne

Visst är det ett lite dumt fenomen att när man presenteras för fler än 2 människor samtidigt så är det stört omöjligt att komma ihåg vad alla heter. I alla fall är det så för mig. Jag får då min hjärna av någon knepig anledning omkopplad till modell förhistorisk idiot och har således fullt upp med att koncentrera mig på att säga mitt eget namn.

Kan inte komma på någon annan situation då jag behöver koncentrera mig på att komma ihåg vad jag själv heter, då jag hetat det mest hela livet och namnet inte är särskilt svårt eller långt. Den omkopplingsknappen är en av de där sakerna som inte borde ha kryssats i när min utrustningslista gicks igenom och fylldes i strax innan min födelse.

På tal om presentationer och handslag. Finns det något mer dödslikt än att skaka hand med någon som prompt känner sig nödgad att använda "död hand" tekniken. Denna teknik går ut på att sträcka fram en hand som uppenbarligen, om än tillfälligt, är totalt fullkomligt stendöd. Det är som att skaka hand med en blöt disktrasa och försöka leta en reaktion, dvs helt och hållet omöjligt. Det går liksom inte att undvika att fundera över om vederbörande med disktrasehandslaget begagnar sig av samma metod vad gäller andra situationer innehållande fysisk kontakt medelst hand och det är därför dessa individer aldrig kommer att kunna skära en skiva hushållsost utan att resultatet blir mer åt det rivna hållet så att säga.

Andra bloggar om rostiga bilar