Knowhow

Visst är det ändå lite skrämmande när man upptäcker att personer inte riktigt är som du trott de varit hela tiden, eller tvärtom…well….

Ta till exempel Tomas Magnusson (aka Di Leva). Från början när han kom igång och började köra sin kosmos kärleks grej så tyckte jag att det var bland de mest irriterande individerna som fanns. Tänkte också att det måste vara rätt besvärligt att spela en slags svensk kosmoshippie så fort en tv kamera dyker upp. Nu så här i efterhand så funderar jag lite över om jag inte hade i alla fall lite fel för karln verkar nästan vara sådär jämt. Numer tycker jag det är mest kul att han i alla fall verkar vara hyfsat konsekvent när han dyker upp i något medialt sammanhang, i stort sett samma kosmosstil nu som då med andra ord.

Ett annat exempel är när någon ny bekant verkar vara en riktig snilleblixt och verkar kunna de rätta svaren på det mesta. Det känns då rätt dumt, om du investerat känslomässigt eller tidsmässigt i personen, när det visar sig att din uppfattning om dennes person enbart verkar grunda sig på mer eller mer lyckliga tillfälligheter och det mesta efter ett uns av granskning visar sig vara det man i vardags mun brukar beskriva som skitsnack.

Vad skall man egentligen bry sig mest om i ett sådant tillfälle? Bli besviken över sin egen ouppmärksamhet eller den andres avsaknad av kompetens/vett/sunt förnuft/you name it? Jag brukar bli lite förbannad på mig själv och försöka grunna på hur jag kunde missa något i efterhand så uppenbart. Tröttmössan i spegeln igen. Hepp.