The doors

Nu är det hög tid för en film slash tv fundering igen tycker jag. Det är den klassiska dörrfunderingen i amerikanska sådana. Öppnas alltid deras dörrar inåt? Är dessutom alla dessa gjorda i wellpapp armerade med böjbara sugrör? Och har de alla en rund mojäng istället för ett rejält handtag? Det går nämligen alldeles för lätt att sparka in dörrar i filmer och serier från andra sidan pölen.

Tänk dig nu stället den typiske småstadsrättsskiparen i en trött inlandshåla någonstans i vårat avlånga land. Han är runt, den typiska polismedelåldern i en småstad i inlandet med 10 mil till den närmsta andra lite större småstaden, 58 år. Du ser honom framför dig nu va? Fastvuxna läsglasögon och tanken på lördagens skidtur och följande bastubad tindrandes i pensionärsögonen. Av någon anledning befinner sig denna långa arm av lag utanför en typisk villa av svenskt trä med studsmatta och tillhörande kombifärdmedel. Någon ber honom att sparka in dörren.

En lång tystnad vidtar som blir förlöst av ett asgarv utan dess like. Sparka in dörren? Är du inte riktigt klok. Fotleden skulle vara det första som bryts, sedan skulle höften gå av mitt itu lämnandes en invalid förtidspensionerad läsglasögonsrättsskipare totalt oförmögen på brosteget. Dörren är av 8 cm massivt trä, öppnas utåt och med ett slags säkerhetslås som går igenom halva ytterväggen och som har sitt metalliska ursprung i Luossavaara Kiirunavaara AB:s brytningar i malmberget. Det hela skulle nog sluta med att den erfarne konstapeln konstatterar att ett hus även har fönster, varav det i köket är lite öppet och det inträngande intrånget ej behöver medföra några som helst fysiska men över huvud taget.

Det är för övrigt ett annat fenomen som jag inte riktigt förstår mig på. Säkerhetsdörrar modell kassaskåp monterade på villor eller lägenheter som har fönster på marknivå. Dessa rutor som inte är direkt toksäkra eftersom de är gjorda i det ganska enkelt genombrytbara materialet glas, och nej, ur ren tjuvsynpunkt så hjälper det inte med 3-glas eller 56-glasfönster.