Fiskelycka

Jag har under den senaste veckan satt i mig ett par tre st fiskeböcker skrivna av Råneåbon Gunnar Westrin. Detta då för att dämpa suget efter att få ta med sig flugspöet ut för en tur till något fiskevatten. I dessa skrifter beskrivs flugfisket och dess upplevelser på ett mycket fint och vackert vis med många målande bilder och reflektioner över den mot flugan stigande storharren.

Detta är mycket trevlig läsning men vad jag efter ett par böcker saknar är lite mer verklighetsanknytning och inte romantisera ihjäl fiskafänget. I och för sig lätt hänt då det skrivs om något som författaren uppenbarligen stortrivs med. Men jag letar febrilt efter den där beskrivningen av den där fullkomligt misslyckade fisketuren som varje fiskare någon gång genomgått i den tysta ensamma frustrationens våld. Jag pratar förstås om den gången då fisketuren börjar med att du vaknar fullständigt desorienterad och sänker stortån rakt in i något med oändligt mycket högre densitet än din kropp, t.ex. sängbenet. Du rostar de sista 2 skivorna till något som liknar två st grillkolsbitar, innan dessa är färdigpålagda så tappas den ena, med smöret nedåt givetvis, och du står där den överlevande sunkiga mackan och ett par centiliter mjölk eftersom du glömt att handla dagen innan.

Nåväl, framme vid vattendraget inser du att du tagit fel rulle och får dänga med en alltför tung lina på det lätta flugspöet vilket sänker moralen ytterligare. Det tar tio minuter att knyta på den första flugan eftersom du har drabbats av temporär Parkinsons och skakar likt ett vilset höstlöv på rymmen från en mycket gammal björk. Första kastet sitter 5m bakom dig ca 3m högt upp i en gran närmast stammen och du drar i din milda frustration av tafsen, tappar fotfästet eftersom du halkar på den smala stenen du står på och i fallet tar du emot dig med samma hand du håller flugspöet med och knäcker på det viset toppen på spöet och ett av dina revben få en ack så liten men i framtiden högst besvärande spricka.

I detta läge inser du att dagens fiske är avslutat och du traskar moloken till bilen för att upptäcka att ett gäng söta fåglar använt bilen som mål vid den årliga exkrementskjuttävlingen, den är alltså täckt med skit vilket bränt fast i solskenet. På hemvägen får du punktering, drar ett par muttrar runda innan bilen rullar av domkraften och domkraftspinnen gör ett prydligt hål i golvet. När du kommer hem har avloppet svämmat över och tv pejlaren Bosse sitter på bron och lämnar över räkningen på 16 års obetalda tv avgifter. Fiskelycka.