Tystnad, utlåning pågår.

Ibland så besöks stadens bibliotek för att leta efter lämplig litteratur att förtära. Det brukar sluta med endera en bok om flugfiske eller någon kriminalroman eller deckare. Ett rätt skönt ställe att vara på då de flesta smyger omkring och endast andas, tysta diskreta nästan skamliga andningar.

Dock tycker jag det går till överdrift då människan som tar hand om utlåningsbestyren viskar så pass lågt att det inte överröstar knapptrycken från datorn som står ca 4m därifrån. Då brukar jag dra till med ett högt och tydligt ”VA!”. Skräcken sprider sig, likt ringarna på vattnet, i ansiktet på den stackars bibliotekarien. Det är precis som om alla i bibblan nu kommer att dö av spräckta trumhinnor och hjärtan kommer att upphöra att slå på grund av den enorma tryckvågen jag nyss lyckades skapa. Tystnad, utlåning pågår.