The Band

Finns det någon oskriven regel, förutom nederlaget att behöva gå och handla tunna rökta skivor en tisdagskväll på den lokala mataffären, att kassörskan måste fråga om man har kundkort eller inte? Du inkräktar på min personliga sfär fröken fräken från Fryken förevisandes fräcka frillan från felfuntade fotbollsfarbrorn Freddes fantombild. Finns det folk som håller inne med kortet även fast de har ett? Går de inte miste om värdefulla stilpoäng då som de kan omsätta i en extra kaviartub i slutet på seklet? Eller är möjligen alla kassaköare så till den milda grad disträa att denna livets viktigaste pryl helt enkelt glömts bort? Voine.

Måste vara samma oskrivna regel som gör att fröken fräken från Fryken stressar halvt ihjäl moster Elsa, 87, som inte vågar ställa ner mjölkpaketet innan kassörskan stängt av rullbandet för risken för lårbensbrott är med rullande rullband i kombination med mjölkpaketnedställande för personer över 85 år är 108 % högre än med ett stillastående dito.
Så jag sa det när bandet var tomt men ändå rullade vidare häromdagen.
- Hatar du gamla människor eller vad? Men stanna för fan bandet då! Skämmes tamigfan.
Sedan, för varor som kostade 49.50:-, gav jag kassörskan en ”hunka” och precis innan hon skulle ge tillbaks växeln säger jag:
- Vänta, här har du 2.50:- !
”Just to mess with her head”!

Det är vid sådana tillfällen man känner sig som en samhällets riddare, rättsskiparen från radhusföreningen ”höga häckar” har slagit till igen, ditt rättesnöre i samhällets trassliga garnnystan, din soppåse i jymden.
Till nästa gång. Same bat channel, same bat time.