Flottkeps

Dök upp ett problem nu sist när jag valde att inmundiga en flottburgare till lunch. Sägas bör att detta är ett återkommande fenomen och inte enskilt knutet till denna gång, därav min fundering eller snarare konstaterande. Här mitt i skogen i mitten av landet, d.v.s. mellannorrland, typ, så är våran burgarstekare på det lokala haket inte speciellt införstådd i den snabba delen av begreppet snabbmat. Må så vara för det är ingen som har speciellt bråttom här heller. Du kommer fram tids nog ändå. Allright.

Beställningen går smärtfritt när väl kontakt med den stekhete föreståndaren etablerats och en väntan tar sin början. Om vi inte är så snabba av oss här uppe så är vi minsann rätt effektiva vad gäller rörelsemönster och vill helst optimera dessa för att göra av med så lite energi som möjligt. Därför sticker det i våra norrländska psyken när då den stekhete föreståndaren envisas med att säga ”Här är din Cola”. Vad är så farligt med det då? frågar sig gemene man. Ja, när man väl kommer fram till disken efter att ha slagit sig fram bland skotare, skördare, sydvästar och meter djup snö i mitten på juli så visar det sig att min fettklump inte alls är färdig utan detta gällde enbart drycken. Men vafanculo?

Ni förstår vad detta betyder. Du blir med andra ord tvungen att gå denna sträcka fram till disken en gång till när köttet går in för landning. Detta slavdriveri är helt oacceptabelt och är inget annat än total brist på kulturell respekt för oss nordbor.
Nu fes jag så j*vla illa så jag måste gå en sväng, såå jobbigt!