Spöstraff

En gemensam fundering kom till under ett telefonsamtal med en polare som också reflekterat over detta mystiska problem som ingen verkar ta tag i. Det gäller förstås konsumentartikeln den sladdlösa bärbara hustelefonen. Av någon kryptisk anledning så gäller inte samma lagar och regler vad gäller kvalité samt prestanda som t.ex. för den så pass närbesläktade arten vi känner till namnet mobiltelefon. Plasten verkar vara modell återvunnen datorhögtalarplast från 1983. Knapparna skramlar i sina hålor om skakning företas.

I denna tid av 1 gigabytes minnen i tandborsten så får det plats hur många telefonnummer i dessa teknisk fulländade skapelser? 10. 000? 1000? 100? Nej, snarare 10st i den normaldyra varianten. Tragikomiken är smått fullständig. Hur många miljoner färger återges i displayen? Inte en enda jäkla blå strimma hopp går att frambringa. Utan vi, jag och polaren, kom överens om att vi bägge sett segmentdisplayer på modeller som fortfarande säljs till allmänheten. Kostnader som närmar sig, och ibland överstiger, 1000kr måste utläggas för att få en dräglig tutlur som man inte genast vomerar över. Det borde vara spöstraff på att tillhandahålla dylika föråldrade produkter. På dem med ett "loomis streamdance metolious presentation" bara.