Fikavarmt

Titeln på detta inlägg beskriver mycket väl fenomenet som jag för alltid kommer att relatera till min farmor. Hon bor inte så långt ifrån fjällkedjan och där är det som sagt oftast vinter på vintern och höst resterande delen av året känns det som. Dock så tycker inte jag det är anledning nog till att ha runt 36° grader i kåken året om, lite överdrivet men inte mycket.

När man kommer hem efter en dag ute på isarna med pimpelspöt i ryggsäcken och fångas i denna värme som det inte går att smita ifrån så är det enda du orkar äta och sedan sitta still till du somnar. En viss charm är det trots allt och du kan inte låta bli att bli så avstressad som du kan bli. Sedan att det skall fikas ungefär varannan timme gör också att aktivitetsnivån aldrig riktigt hämtar sig efter första dagen. Äter du inte två portioner vid middagen så frågar farmor varje gång:

- Går det dåligt?

Då är du så mätt att magen putar ut och vetskapen om att det blir fika om en timme gör att du inte äter mer. Funderar lite lätt om jag själv kommer att bli så när jag blir gammal, full fart på värmen och 7 sorters kakor i ständigt osinad ström. Den som lever får se. All hail farmor.