Åm

Kom att tänka på en rätt rolig historia som utspelade sig för några år sedan här i byn. Det var när min far skulle införskaffa en ny stereo då den gamla trotjänaren dragit sin sista suck och för alltid intagit ljudnivå total tystnad. Då erbjöd jag mig att följa med och bidra med mina ljudbilder för att om möjligt underlätta ett eventuellt val. Inte för att nu nämna vilken butik det handlade om, eftersom det är en liten stad jag bor i och eventuella stämningar bör hållas till ett minimum, men man skulle kunna säga att de är självutnämnda ”experter”, så får var och en dra sina begåvade slutsatser av det.

Nu vet jag inte riktigt varför farsgubben frågade frågan men kanske det var för att han tvivlade på kunskapen hos expediten som försökte kränga på honom en liten nätt stereo med en massa bass-boostrar och ett antal förkortningar som inte hade andra uppgifter än att vara många sådana, förkortningar alltså, eller om han helt enkelt ville veta.
- Hur många ohm är högtalarna på?
Varpå den nu märkbart konfunderade tjommen med något knepig stämma förklarade såsom följer:
- Det där med ohm det är gammalt. Det kör vi inte längre med.

Jag hade väldiga problem med att försöka att inte börja tokskratta där jag stog ett par meter ifrån situationskomikens högborg. Måste jag påpeka att det inte blev något stereoköp den dagen? Dels på grund av det svaret men också på grund av att kraven på anläggningen var att justering av volym, bas och diskant måste ske genom rattar och inte en massa knappar och menyer ”och sånt skit” som han uttryckte sig. Det blev till slut en komponentstereolösning från Sony. Med rattar samt högtalare med resistans.