Sträck

Det är rätt intressant att det inte är speciellt många som hänger med i svängarna om jag bräker på och snackar finlandssvenska för vanliga Svenssons. Det är ju trots allt bara en dialekt av svenskan. Därför, inspirerad av dialektmysterieprogrammet igår som rörde sig i mina släkttrakter, tänkte jag ta och skriva, så gått det nu går, en liten text på finlandssvenska helt tagen ur luften och som knappt har någon relevans alls egentligen.

Mitt åp dajin så skuja far ut åp sträck. Kvann ja än sprang så feaja oont i fuöttren. Sakorin va he toog suukt. Nå, ja gatt stann tå å sii kvaheva som toog så sakorins suukt. He va steinin, itt bare ein hälder, heva no ean näva tidde i skåan. Nå, ja skaka hande skoin tå så steinan for uut å itt toghe na suukt tå meir helder. Ja forsatt å spring åp veijjin te villon å noår ja hadd komi hejla veijjin tiit tå så såag ja moffin tidde vöar stranding å he såag som ut att han vela som praat na lite me meeg.

He va nager tyskar som hadd komi me husbilin deras o skujust farut ve moffinas boatin utan å säg naonting eller utan ha fråga om lov ens en gang. Så han som vela att jasku översätt te engelsk kva han sa för han kunna it naon tysk eller engelsk hann int. Han tyckt att om itt dom for därifråan åp en gang sku han far å lett hagelbösson. Så ja sa hä te tyskan tå fast itt just så specifikt kanske men no jeta dom begrip entå för att he toog itt läng så hadd dom farit så. Nå, heva he he tå.

Hepp.