fredag, januari 20, 2006

Tandpetarväska

Varför är det så att om du av någon anledning bestämmer dig för att lägga dig raklång på ett mjukt ställe, av trötthet till exempel, efter middagen så somnar du och sover längre än du hade tänkt dig och när du sedan vaknar har du under de första minuterna lika mycket koll på vad som händer som en vilsen fjällämmel i en enormt stor gott o blandat påse.

Denna temporära sinnesförvirring uppstår inte efter en nattsömn utan just efter dessa små (o)frivilliga småsovningar. Är det någon som frågar dig något precis då du vaknar då så är sannolikheten att du svarar ”torsdag” lika stor som att du svarar ”dubbeltrapp” på frågan om du vill ha en kopp kaffe. Eller så är det bara jag som är totalt vilsen. Det har nämligen hänt förut.

Satt föresten i flera minuter och försökte komma på om jag känner någon här i min närhet som har köpt någonting ur de där små reklamhäftena som dimper ner i brevlådan med jämna mellanrum. Ni vet de där som du får en gratis blinkande rosa nyckelring om du blir medlem i en bokklubb och får ett nytt exempel av ett lexikon om andra världskriget varje månad i 465 månader.

Eller så får du en väska med en ficka specialsydd för att rymma 7.5st tandpetare eller någon annan värdelös skit helt enkelt när du binder dig till något abonnemang av någon annan mer eller mindre meningslös produkt. Vem är det som köper dessa prylar? Reklamen fortsätter att komma gång på gång så någon måste sitta inne med ett enormt berg med dessa nyckelringar och tandpetarväskor, men vem?

Trevlig helg!

3 Comments:

At 20/1/06 12:51, Anonymous Anonym said...

Oj, vilka avgrundsdjup, som blottas.

Och angående reklamhäftena. Tänk på den som sitter och sammanställer skräpet, själva häftena alltså. Kanske en jätteredaktion.

Sen är det någon som pillar ihop nyckelringarna också.

För att citera Strindberg: "Det var ett liv och ett kiv."



PS. Fast jag får inga så'na där reklamhäften, eftersom jag har "Ingen reklam, tack" på min brevlåda. Därmed har jag väl minskat arbetsmarknade med minst ett tillfälle. Tala om solidaritet. Själv är jag arbetslös.

 
At 20/1/06 14:16, Blogger Dan (gearhead) said...

gillar din solidaritetskopling där...det är humor det...Det kan bara inte vara världens stoltaste arbetare som sitter och gör layouten i de där häftena kan jag tänka...

 
At 23/1/06 07:21, Blogger Dan (gearhead) said...

Nej, inte det....även fast en del kanske skulle vilja räkna mig själv som ett.

 

Skicka en kommentar

<< Home