Tid till salu
Vart tar tiden vägen? Ni vet när ni sitter i bilen och helt plötsligt är ni framme men ni har inget minne av de senaste 3 kilometrarnas körning och ni funderar lite lätt över hur pass trafiksäker ni egentligen är när ni i stort sett omedvetet lyckats köra erat fordon så pass långt utan incidenter, i alla fall inga som ni är medvetna om. Det ter sig närmast som en tidsresa. Om det nu inte var frågan om en tidsresa vart tar denna tid vägen? Vem tog den? Får man tillbaks den tiden senare och hur känner man i så fall igen att det är då den tiden fås igen? Känns tiden längre när den återkommer?
Om så skulle vara fallet så får du antagligen igen tiden då du sitter och väntar i ett väntrum på sjukvård då tiden ibland kan kännas oerhört lång. Eller du kanske får tillbaks den förlorade tiden då du sitter med något oerhört tråkigt jobb och bara väntar på att klockan skall bli gå hem tid. Så kan mycket väl vara fallet. Dock så kan jag bara komma på ett tillfälle då jag brukar tappa tid och det är vid bilkörning men flera tillfällen då den verkar komma tillbaka då tiden går långsammare. Alltså borde jag få mer tid tillbaks än jag tappar, så då har jag med andra ord, utan att riktigt vara medveten om det, överskott på tid. Givetvis, så måste det vara, jag har överskott på tid….någon som vill köpa en halvtimme? Vad får jag för en halvtimme idag?
8 Comments:
Oj, vad jag har varit med om det där med bilkörning och "abduction".
Jag pendlade i sex år från Luleå till Arvidsjaur, 16 mil enkel väg, två gånger i veckan.
Fullständigt övertygad om att jag varit i en annan rymd ibland. Det hände ofta att jag plötsligt fick fundera på om jag passerat Vistträsk, eller inte. Var är jag.
Endast klockan kunde berätta. Jag visste när jag startat, visste hur lång tid det tar att köra sträckan. Och på dessa fakta kunde jag sluta mig till en ungefärlig position i ödemarken.
Å andra sidan har man väl varit med om tillfällen, då man gärna hade velat bli bortförd. I ett väntrum t.ex.
(ooops ... ämne för en egen blogg! Ditt inlägg kommer jag nog att stjäla. ;-))
Steal away...alltid bra med inspiration...märkligt är det dock...för man kan ibland inte heller minnas vad man tänkte på under den där tiden som bara försvann...
Klockrent, jag känner för att dela med mig av något mycket ansvarslöst jag gjorde en gång för länge sen(förra sommaren).
Jag satt och åkte genom den lilla byn jag bor i, en sträcka på möjligtvis 2 - 3 kilometer, nånstans i mitten tyckte jag det basade lite dåligt så jag tänkte att jag skulle fixa det på stereon och helt plötsligt var jag utanför och blev skräckslagen för precis innan såg jag bilar överallt, speciellt bakom men nu fanns ingen nånstans fast bilen hade ju inte hoppat till och ingen låg ju död på vägen så...
Sen dess har det hänt kanske en gång i månaden och nu tvivlar jag starkt på min förmåga i trafiken men än har jag bara lyckats skada mina egna bilar, i andra tillfällen som tur är =)
Nu börjar tidstrafiksyndarna komma fram i dagsljuset... :)
Det här är en tråkig kommentar, men i alla fall... det där händer även när man cyklar eller går kan jag berätta, och om det inte handlar om epileptiska anfall (eller att man faktiskt somnar) så är man tämligen säker i trafiken. Hjärnan håller koll.
Vad skönt att det inte bara är jag som tappar bort några kilometer då och då ...
Har varit med om precis samma sak! En natt på väg hem från Ö-sund nån gång på 80-talet. Minst en halvmil bara försvann! Lite kusligt!
Hmmmm, vad många timmar man har tappat bort bakom ratten - läskigt så det förslår!
Kram
Skicka en kommentar
<< Home