Tradjazz

Jag vet inte riktigt hur tradjazz låter och inte sorterar jag in några av mina skivor under den beteckningen heller, vilket måste vara rätt svårt eftersom jag, som jag skrev, tidigare i meningen, inte riktigt är du med tradjazz. Dock finner jag det smått underhållande för att inte säga helt nödvändigt att likt en sysslolös ytterst liten varelse försöka treva mig fram genom halva min fattiga vokabulär i ett smått krampaktigt försök att sträcka ut en mening långt utanför standarden vad gäller längden på sådana, meningar alltså. Ibland kan jag lyckas riktigt väl och orden flödar fram genom mina fingrar ut på tangentbordet där de hamras ner under stor andakt och bildar kombinationer som inte ens den mest erfarne långmeningskrivaren skulle kunna ha tänkt sig vara möjlig, ens om betalning utgick per meningslängd, strax innan denne läste just denna mening.

– Sätt en punkt nu snälla. Hörs det från den gamle kompisen den gemene mannen. Han har vid detta lag blivit just det, kompis alltså, eftersom jag begagnar mig av honom i vart och vartannat inlägg, blir inte det varje inlägg? Denna gemen bland andra gem och liknande typiska kontorstillbehör. Ja just det, tradjazz var det frågan om. Vad vill jag ha sagt om tradjazz? Jo, jag tycker helt enkelt att ordet är ett rätt härligt ord. Smaka på det. Trrraaadjaaaazzzz. Inte så tokigt egentligen va? Av alla meningslösa inlägg jag skrivit så passar detta nog in där någonstans utan att behöva skämmas med att innehålla något pretentiöst eller någon klurig slutsats. Det överlämnar jag glatt till någon annan bloggare som faktiskt har något vettigt att säga. Så, vem är du?