Dassigt
De där tankarna om heltapropåingenting samlade på ett ställe.
Farmors mor. Klara Kristina. Så full av liv år 1967. Ibland undrar jag över hur hon och hennes man klarade av att uppfostra och utfodra min farmor och hennes 11 syskon med de medel som fanns tillgängliga då. Tycker hon ser ut som en spjuver :)
På med skidern'.
och gott nytt år och allt det där till alla de tre som dagligen läser här :) och till alla andra också för övrigt.
Det skulle kunna vara en sådan där sak som jag fastnat för. Men det är det inte.
Klev igår ut nytränad i den friska decemberluften och tänkte mig att en enkel inklivning i mitt transportmedel skulle företas. Men se den tanken tänktes helt fel och alldeles i onödan skulle det visa sig. För det hade nämligen landat en Ford Fikus bredvid min bil. När jag skriver landat så har jag en baktanke med det, eftersom den måste ha kommit uppifrån på grund av att den endast lämnat ett smått anorektiskt avstånd mellan min dörr och sin egen fikusdörr. Till saken hör att det ca 10 meter längre bort finns en i stort sett tom parkering men jag antar att den lilla forden kände sig väldigt social när den blev nedsläppt bredvid min gamla truck. Nu är jag inte speciellt bekymrad över "door dings" eftersom min gamla trotjänare råkar ha, som nyare bilar verkar sakna, en dörrlist som tar i först.
Är det så jäkla kul med tvärtomreklam som ingen begriper...egentligen?
Hörde nyhetsuppläsaren igår säga något om någonting som såg ut att bli en het potatis. ser man på en potatis om den är het. Skall inte en het potatis kännas istället för att ses? Måste nog ringa Sverker. Igen.
Kommer ihåg en liten historia som utspelade sig på min farfars begravning, han var inte min biologiske farfar men han var i alla fall min ende farfar. Jag hade innan aldrig varit på någon begravning heller och jag funderade lite hur jag skulle känna mig väl där så att säga. Till saken hör att farfar var en väldigt svår person eller hur jag nu skall uttrycka det utan att låta alltför grym, han var väldigt naiv och hade ett enormt ego som till storlek endast var ytterst mycket mindre än det i dag kända universum. Detta ego, sin storlek till trots, behövde ständig uppassning och påfyllning av egobränsle i form av uppskattning och uppmärksamhet vilket gjorde det svårt att fatta tycke för honom på ett mer personligt plan eftersom alla runt denne mans sfär blev på så sätt lidande. Alla.
Ni vet hur det oftast viftas med en hög med papper när det gäller nyhetsuppläsare i tv rutan. Oftast på slutet när bilden dras ut och det är dags att avsluta en sändning så kikas det på dessa papper och inte alltför sällan så skrivs det något, som ser ut att vara en namnteckning, på ett av arken.