fredag, december 29, 2006

Dassigt

När jag satt på röva och såg en bit av sagan om ringen under julhelgen så slog det mig att det är inte ofta det gås på dass i filmer. Varför och hur jag kom att tänka på det just då förblir en gåta men kanske det kan bero på att Frodo nästan hela tiden i alla tre ringenrullarna ser konstant skitnödig ut. Nåväl. Det skulle i alla fall verka lite mer realistiskt om Aragorn stannade upp ett tag i svärdviftandet och tog sin kungliga rumpa och förpassade den på dass. Det vore åtminståne en källa för lite avbräck och komik.

Eller är det bara jag som skulle uppskatta att se Sly Stallone som Rocky Balboa dra en "spräck en ven i pannan"-dump skrikandes Adriiiiaaaannnn......Jaja...ehm....vilken skithumor. Chuck Norris på dass då....hmm...nej...inte Chuck...där går faktiskt gränsen.

torsdag, december 28, 2006

Arv

Farmors mor. Klara Kristina. Så full av liv år 1967. Ibland undrar jag över hur hon och hennes man klarade av att uppfostra och utfodra min farmor och hennes 11 syskon med de medel som fanns tillgängliga då. Tycker hon ser ut som en spjuver :)






Farmors far. Karl Johan. Gissar på runt -50.









Farfars far och dennes hustru. Jonas Aron och Teresia. Kanske skulle anlägga mustasch. Det verkar som om jag har något att brås på i alla fall.








Farmor och min far. Dukat o klart på -50 talet.






onsdag, december 27, 2006

Julafton

med skidern'.








Förbi ladan. Ut på isen.








Renen smyger.








Korpen flyger.








Blev ett par fina rödingar. Till slut. Lite ovant med plusgrader och såpass lite snö. Det regnade till och med på lördagen.

Förutom en nyfiken ren så ville en pärluggla också vara med och dela på våran uppmärksamhet och den verkade ha invändningar på de bägge korparnas inkräktande vilket fick till följd att vi hade första parkett på en flyguppvisning medelst luftstrid. Vid återfärd så upptäcktes även att en älg gjort vårat skidspår till sin egen väg.

En härlig julafton helt enkelt.

fredag, december 22, 2006

God Jul

och gott nytt år och allt det där till alla de tre som dagligen läser här :) och till alla andra också för övrigt.


Själv så bär det iväg till trakter närmare fjällen där det troligtvis blir en vit jul med världens snällaste människa, dvs min farmor. Får se om jag inte lyckas kikmeta upp en eller till och med ett par stycken rödingar också. Skall försöka ta ett par bilder också så att jag har något att lägga ut här. Det behövs.


Fridens.

torsdag, december 21, 2006

Modellbygge

Det skulle kunna vara en sådan där sak som jag fastnat för. Men det är det inte.
Jag kom ihåg när jag som liten grabb blev hänförd av bilderna utanpå modellboxarna och det ledde så småningom till ett inköp av en sådan. Föremålet för mitt gillande var en modell av ett viggen. Den införskaffades och jag började genast det dryga arbetet med att försöka få ihop något som liknade bilden.

Givetvis var det inte speciellt lätt men efter många om och men så stod den färdig i all sin prakt. Och vilken prakt sedan, missfärgad och med det där kontaktlimmet i överflöd som utgjorde en extra skyddande tvärful lackering på vissa ställen på den svenska stoltheten. Det var och är fortfarande den enda modell jag byggt och kommer att bygga. Missminner jag mig inte så sprängdes den kort därefter. Den sprängande känslan överträffade vida den modellbyggande känslan. Det sprängs alldeles för lite onödiga saker av mig idag.

Vit jul

Hörde en rätt bra kommentar igår när nyhetsuppläsaren för de lokala nyheterna kläckte ur sig följande:

-Ingen vit jul verkar det vara, i alla fall för de som saknar snö.

Aha sa jag. Är det så det ligger till.

onsdag, december 20, 2006

Parkera

Klev igår ut nytränad i den friska decemberluften och tänkte mig att en enkel inklivning i mitt transportmedel skulle företas. Men se den tanken tänktes helt fel och alldeles i onödan skulle det visa sig. För det hade nämligen landat en Ford Fikus bredvid min bil. När jag skriver landat så har jag en baktanke med det, eftersom den måste ha kommit uppifrån på grund av att den endast lämnat ett smått anorektiskt avstånd mellan min dörr och sin egen fikusdörr. Till saken hör att det ca 10 meter längre bort finns en i stort sett tom parkering men jag antar att den lilla forden kände sig väldigt social när den blev nedsläppt bredvid min gamla truck. Nu är jag inte speciellt bekymrad över "door dings" eftersom min gamla trotjänare råkar ha, som nyare bilar verkar sakna, en dörrlist som tar i först.

Hur det gick? Jo jag kom in. Faktiskt.

tisdag, december 19, 2006

Bilderbok

Blev en bilderbok igår. Bildat igenom halva. Indian Larry föll mig mest i smaken på den halvan bilder. Stilrena byggen utan tjafs.




Samt ett par obilderböcker. Började lite lätt med Bosch deckaren innan sängdags. Underhållning.

fredag, december 15, 2006

Reklam

Är det så jäkla kul med tvärtomreklam som ingen begriper...egentligen?

Av typen....."Det kommer två små getingar flygande i slow motion förbi en järnvägsknut. Den ena blir överkörd av en pensionerad halvalkoholiserad varvsarbetare från Aha i sin svagt rostiga Opel Admiral. Köp det nya trosskyddet läkandelätt".

Nej. Jag tror inte det.

Trevlig helg!

torsdag, december 14, 2006

Slå vintern

Är redan less på vintern även fast det inte är vinter än.

Väljer jag att se positivt på saken så skulle jag kunna säga att jag ligger steget före.

Jag har slagit vinterns ankomst. Yay....eller nåt.

onsdag, december 13, 2006

Het potatis

Hörde nyhetsuppläsaren igår säga något om någonting som såg ut att bli en het potatis. ser man på en potatis om den är het. Skall inte en het potatis kännas istället för att ses? Måste nog ringa Sverker. Igen.

Hörde också en rolig snutt ur kommunikationen mellan rymdprimadonnan Fågelsång och hans kollega ute på promenad:

- "Christer. That's the wrong bolt".

Hehe, det tyckte jag var inte så lite roligt efter 25 år på testcykel i kiruna, som kustarnik skriver.

måndag, december 11, 2006

Åhh...titta


En...rullvippa.

1:6

Kanske det mest intetsägande inlägget än så länge.

fredag, december 08, 2006

Minnet

Kommer ihåg en liten historia som utspelade sig på min farfars begravning, han var inte min biologiske farfar men han var i alla fall min ende farfar. Jag hade innan aldrig varit på någon begravning heller och jag funderade lite hur jag skulle känna mig väl där så att säga. Till saken hör att farfar var en väldigt svår person eller hur jag nu skall uttrycka det utan att låta alltför grym, han var väldigt naiv och hade ett enormt ego som till storlek endast var ytterst mycket mindre än det i dag kända universum. Detta ego, sin storlek till trots, behövde ständig uppassning och påfyllning av egobränsle i form av uppskattning och uppmärksamhet vilket gjorde det svårt att fatta tycke för honom på ett mer personligt plan eftersom alla runt denne mans sfär blev på så sätt lidande. Alla.

Dock hade han ett stort naturintresse och vi har fiskat en hel del ihop vinter som sommar. Nåväl, själva begravningen var väldigt fin med endast ca ett tiotal av de närmsta som besökare. Jag tycker själv inte att jag är en speciellt blödig person så jag funderad lite innan om huruvida jag eventuellt skulle uppfatta det hela. Jag satt bredvid min far som i sin tur satt bredvid min farmor som givetvis är själva antitesen till farfar, det vill säga världens snällaste och ödmjukaste människa som jag känner. Bakom oss satt min farbror tillsammans med hans ca 3 årige son.

Det är klart man blir tagen av att se sin farmor bedrövad i tårar kramandes min fars hand under begravningen men det som grep tag i mig mest var när min farbrors lille son frågade sin tårögde pappa varför han var ledsen, på bara ett vis som ett barn med sin totala oskyldighet kan, och han svarade att det var för att hans far är död. Vad svarar då denne livserfarna, världsvana 3 åring? Jo, han kramar om sin far och säger lugnt:

– "Du behöver inte vara lessen pappa. Du får ju prata med honom i himmelen".

Sagt med en sådan total självklarhet och tröstan i rösten att den mest ohimmelstroende instängda själ skulle ha öppnat samtliga dörrar och bara tagit emot.....Bara så bra och så perfekt passande i all sin enkelhet.

Det kommer jag alltid att komma ihåg.

Trevlig Helg!

onsdag, december 06, 2006

Väderdiskriminering

Ni vet hur det oftast viftas med en hög med papper när det gäller nyhetsuppläsare i tv rutan. Oftast på slutet när bilden dras ut och det är dags att avsluta en sändning så kikas det på dessa papper och inte alltför sällan så skrivs det något, som ser ut att vara en namnteckning, på ett av arken.

Men får väderpresentatören några papper att skriva under när vattnet presenterats i sin senaste form? Nej. Vilket svek mot dessa hårt arbetande vädermänniskor. Ge dessa ett papper att skriva under också, nu.