Örnen

Råkade såklart även igår hamna framför dumburken för ett tags tv tittande. Såg en dansk serie vid namn örnen där man får följa en utredare genom olika utredningar. Kul va?

Jaja, i alla fall så reagerade mitt tränade eftertextöga, föga användbart i andra situationer, på ett av skådespelarnamnen. Vips så bara stog det där i rutan, klart man reagerar:
Morten Suurballe

Språkvetare

Enligt initierade källor så finns det en gräns vid vilken summa en stöld anses vara snatteri. Den går då alltså vid 800:- Så om du tankar för 799:- så räknas det som snatteri. Ja?? Inte vet jag, tänkte att det kan ju vara kul att veta för den som snattar en korvring, att det är samma brottsrubricering på att smita ifrån en tankning på 799:-

Skulle valet vara mitt så skulle jag hellre fylla tanken på bilen, om jag nu varit snattare. Jag är också medveten om att efter varje ”ju” kommer ett ”desto”, men ibland så brukar jag strunta i det för alltid retar det någon språkvetare. Vilket måste vara ett av livets alla delmål.

Iced Earth

Ett år när jag med min fattiga fantasi skulle försöka komma på vad min kära mor skulle kunna tänkas få i julklapp av mig så kom jag inte fram till något alls egentligen. Då fick jag en av mina bättre snilleblixtar och införskaffade cd:n Powerage med AC/DC och slog in den så bra jag nu kunde.

Det visade sig att hon inte gillade den så jag fick överta presenten till min stora förtjusning. Funderar starkt på en Iced Earth skiva i år till farsgubben.

Schlager

Min käre far yttrade sig i helgen då han av någon anledning bevittnade någon slags schlagertävling för barn på dumburken.
- Är det inte fantastiskt vad de där barnen kan egentligen. Fast de kanske blivit slagna.
Även fast så naturligtvis inte behöver vara fallet, och troligtvis inte är så, så dog den fina barnschlagerstämningen likt en utfiskad naturlig laxstam rätt så kvickt.

Proffs

Av någon outgrunderlig anledning så fastnade jag framför dumburken i helgen och tänkte att jag skulle ge den Italienska fotbollen en chans genom att ägna ett par minuter av min dyrbara tid till denna bollsport. Dock så återkom detta ständiga problem som så många gånger förr. Jag pratar givetvis om alla de så totalt avlivade spelare som likt döende svanar spelar upp flera olika dödscener ur flera olika operor samtidigt vid en lätt touch av någon spelare i det motsatta laget. Detta för att tre sekunder senare springa arslet av sig i djupled på högerkanten efter en boll de aldrig kommer att hinna ifatt.

Är det ingen som kan tala om för dessa skådespelare hur jävla illa och fjantigt det ter sig för de åskådare som tittar på, speciellt de som har tillgång till repris i slow motion från 13 olika vinklar där man med fördel kan se minsta lilla muskelryckning. Tycker också det är rätt bra gjort av förövarna, när de för en gångs skull lyckas träffa någon så pass att frisparken faktiskt är på sin rätt, trots sin skuld försöker få domaren att ändra sitt domslut med den klassiska spaghettiposen, den där med tummarna mot pekfingrarna med bägge händerna skakandes framför sig likt en tiggare. Det är proffsigt.

Melodiväg

Det som vi nyss hörde var Bon Scott i AC/DC med låten ”Beating around the bush”. En annan buske är ju ölandstoken och en annan tok som besökt Öland är allas våran kung Carl Gustaf som bekant i sitt garage har en de Tomaso Pantera från 1971, en bra låt av Pantera är ”Fucking Hostile”. En annan ”Ho” med stil är Julia Roberts i filmen Pretty Woman, filmar gör även Ljungberg då han blir nerkapad av landslagsbacken och antagonisten Mellberg. Alltså är det riksfjolla som skall in på lodrätt 4.

Fiskelycka

Jag har under den senaste veckan satt i mig ett par tre st fiskeböcker skrivna av Råneåbon Gunnar Westrin. Detta då för att dämpa suget efter att få ta med sig flugspöet ut för en tur till något fiskevatten. I dessa skrifter beskrivs flugfisket och dess upplevelser på ett mycket fint och vackert vis med många målande bilder och reflektioner över den mot flugan stigande storharren.

Detta är mycket trevlig läsning men vad jag efter ett par böcker saknar är lite mer verklighetsanknytning och inte romantisera ihjäl fiskafänget. I och för sig lätt hänt då det skrivs om något som författaren uppenbarligen stortrivs med. Men jag letar febrilt efter den där beskrivningen av den där fullkomligt misslyckade fisketuren som varje fiskare någon gång genomgått i den tysta ensamma frustrationens våld. Jag pratar förstås om den gången då fisketuren börjar med att du vaknar fullständigt desorienterad och sänker stortån rakt in i något med oändligt mycket högre densitet än din kropp, t.ex. sängbenet. Du rostar de sista 2 skivorna till något som liknar två st grillkolsbitar, innan dessa är färdigpålagda så tappas den ena, med smöret nedåt givetvis, och du står där den överlevande sunkiga mackan och ett par centiliter mjölk eftersom du glömt att handla dagen innan.

Nåväl, framme vid vattendraget inser du att du tagit fel rulle och får dänga med en alltför tung lina på det lätta flugspöet vilket sänker moralen ytterligare. Det tar tio minuter att knyta på den första flugan eftersom du har drabbats av temporär Parkinsons och skakar likt ett vilset höstlöv på rymmen från en mycket gammal björk. Första kastet sitter 5m bakom dig ca 3m högt upp i en gran närmast stammen och du drar i din milda frustration av tafsen, tappar fotfästet eftersom du halkar på den smala stenen du står på och i fallet tar du emot dig med samma hand du håller flugspöet med och knäcker på det viset toppen på spöet och ett av dina revben få en ack så liten men i framtiden högst besvärande spricka.

I detta läge inser du att dagens fiske är avslutat och du traskar moloken till bilen för att upptäcka att ett gäng söta fåglar använt bilen som mål vid den årliga exkrementskjuttävlingen, den är alltså täckt med skit vilket bränt fast i solskenet. På hemvägen får du punktering, drar ett par muttrar runda innan bilen rullar av domkraften och domkraftspinnen gör ett prydligt hål i golvet. När du kommer hem har avloppet svämmat över och tv pejlaren Bosse sitter på bron och lämnar över räkningen på 16 års obetalda tv avgifter. Fiskelycka.

Filmvånda

Ett problem som bara blir värre ju fler kockar som skall koka soppa är bestyret att lyckas enas om vilken film som skall hyras om man nu råkar vara ett par stycken. Det brukar alltid sluta med att ingen vill ta ansvaret och säga att ”den hyr vi” om nu den skulle råka vara dålig. Detta frisvärande av ansvar leder rätt ofta till att en film hyrs som någon sett och redan vet är bra. Denne person får då nöjet att se den filmen igen, troligtvis inte fullt lika bra i dennes ögon denna gång. Men vad gör man inte för att slippa ta ansvar.

En annan med videoteket som gemensam nämnare, helst de mindre ställena, är att det verkar som om en del människor inte uppfattar att det finns andra som vill ha möjligheten att se eller plocka ner en film utan att behöva gå rakt igenom en samling människor som står ca 2dm från hyllan och läser baksidorna på samtliga filmer vilket omöjliggör detta för andra. Ett tips, ta en film, gå något steg tillbaks och släpp fram dina medmänniskor. Pogo pedagog informerar. Videoteksvett.

Beep beep, booom!

Jag har nog alltid retat mig på detta fenomen inom filmens värld. Varför fördumma en publik till ointelligenta totalt urblåsta soffkomaidioter? Jag pratar naturligtvis om bomber som utrustats med en röd, eller annan färg, diod som blinkar i takt med pipandet som också härstammar från bomben som sitter under hjältens bil.

Om jag nu, mot förmodan, skulle agera bombman så inte fan skulle jag dra dit en diod som blinkar och en liten högtalare som talar om att detta är en bomb enligt filmstandarden ISO 9002:1998. Vidare skulle jag inte heller på en display visa hur pass lång tid det är kvar tills denna detonerar. För att ytterligare förvilla och göra det omöjligt att desarmera denna tingest så skulle alla kablar vara blåa i mina filmbomber.

Denna blinkande och pipande trend finner vi även när det trycks på en sändare på en bil för att hjälten skall kunna följa efter den till det där skumma lagret i hamnen med den skumma typen i den svarta onda bilen. Denna spårsändare piper och blinkar utav bara fan den också enligt samma ISO 9002:1998 filmstandard. Det förvånar mig stort att det inte sitter en 2m lång kätting och en skylt på ett par kvadratmeter som diskret släpar i marken med skriften ”Sändare” i reflekterande reflexfärg modell rappalagrön reflexväst. Beep beep, booom!

Tystnad, utlåning pågår.

Ibland så besöks stadens bibliotek för att leta efter lämplig litteratur att förtära. Det brukar sluta med endera en bok om flugfiske eller någon kriminalroman eller deckare. Ett rätt skönt ställe att vara på då de flesta smyger omkring och endast andas, tysta diskreta nästan skamliga andningar.

Dock tycker jag det går till överdrift då människan som tar hand om utlåningsbestyren viskar så pass lågt att det inte överröstar knapptrycken från datorn som står ca 4m därifrån. Då brukar jag dra till med ett högt och tydligt ”VA!”. Skräcken sprider sig, likt ringarna på vattnet, i ansiktet på den stackars bibliotekarien. Det är precis som om alla i bibblan nu kommer att dö av spräckta trumhinnor och hjärtan kommer att upphöra att slå på grund av den enorma tryckvågen jag nyss lyckades skapa. Tystnad, utlåning pågår.

Skyltdepp

Läste i våran lokala blaska att det var någon som föreslog att det skulle sättas upp nya skyltar vid infarterna till våran lilla stad. Där det då skulle stå ett välkommen meddelande samt något exempel på vad som händer i staden. Jag har ett förslag, som den inbitne pessimistiska realisten jag är, som skulle kunna vara på sin plats. "Välkommen till Sollefteå. Här händer just nu ingenting, men om ett par månader är det säkert någon tävling i nåt. Då jävlar"

Fast mest intressant blir det nog om denna skylt sitter vid den södra genomfartsleden vilken, istället för att representera en väg, liknar en asfalterad pärfora, vilket gör att skylten kommer att missas på grund av att all koncentration går åt till att hålla bilen i de två fårorna och försöka hålla rutan ren från de ca 23 ton salt som ligger där. Det gäller att blicka framåt.

Förstöra vojmån?

Jag trodde utbyggningstiderna var förbi i detta land. Men tydligen utreds det att våldta fler vattendrag än idag. Jag tycker det räcker med alla till dags datum förstörda älvar. Jag tycker det är tragiskt. Fy fan. Jag blir faktiskt ledsen i själen.

http://www.vojman.se/

Texttv sida 666

Finns det någon bättre tv kanal än den som förevisas på svt:s texttv? Mitt svar är givetvis nej. Där finns allt för en given succé, den är till och med interaktiv den lille lynnaren. Den slår de flesta långkörande tv serier med häpnad, minst ett nytt avsnitt varje dag beroende på sidval. Den aldrig så sinande grafiken fyller sin funktion med råge utan behov av diverse grafikkort och ramminnen.

Favoritsidor? Ja, 602 och 604 frekventeras rätt ofta samt 530 och framöver brukar också läsas med andakt. En del besök på 300 strecket brukar det också bli för att hålla sig uppdaterad i en värld jag slutade att delta i när gymnasiet var över. Är man lite mer äventyrlig av sig, eller rent av ond, så kan man alltid roa sig med att kika vad som finns på sidan 666, om du vågar.

Jag kom ihåg en rätt rolig historia angående texttv och dess utbredning i vårat avlånga land. Jag trodde, felaktigt,visade det sig, att alla visste vad texttv var för något. Men en dam i min dåvarande bostadskorridår i Lule ville prompt bli visad hur man genom texttv kunde se vad som var kvällens kanalutbud. Jag frågade då, den för övrigt väldigt trevliga och söta gotländskan, mest på skämt om de inte hade texttv där nere på ön. Nej, de hade de inte. Ridå.

Den närvarande jämtländska flaggan

Av någon anledning så står det en jämtlandsk flagga bakom min dator på en kontaktledningskåpa. Den stod där när jag började jobba på mitt jobb och den står fortfarande kvar där. Jag har ingen anknytning till jämtland och vet inte vart flaggan kommit ifrån, den bara står där. Det är liksom en liten flaggstång med fot och stång samt flagga med totalhöjd på ca 40 cm.

Jag har inte kunnat fatta mod nog för att göra mig av med den då jag inte riktigt vet vad man gör av en flagga. Skulle jag slänga den känns det som om jag skändar hela jämtland och kommer bli hemsökt av någon surjämte lagom till jul, och det vet gemene man att en surjämte som ”stalker” är ingen vacker syn. Då återstår att förpassa den till någon annan plats.

Det skulle genast märkas om jag gav den i smyg till någon kollega så det går bort. Har funderat på att ”glömma” den på någon offentlig plats där den kan få spendera sina sista dagar. Några alternativ jag kontemplerat över är bland annat frysdisken på kooperativet, i mitten på cirkulationsplatsen utanför stan med befintlig belysning, posta den till fiktiv adress i Lindesberg, rulla den utför nipan mot älven, eller ge den som första pris i tävlingen ”först ut från ICA med egna tygkassar första måndagen i december”. Jag velar. Vad gör man av en liten jämtländsk flagga med tillhörande flaggstång?

Dubbelknep

Varför är mitt huvud fyllt med sådana där meningslösa saker. ”Penna, pennale, pennalism” brukade en 94 årig religionslärare rossla ur sig i tid och otid….klart det fastnade. Men att komma ihåg om den lastade lasten eller den i regbeviset skrivna lasten ingår i totalvikten när man skall lista ut om jag med den och den tjänstevikten får dra släpvagnen utan att känna mig kriminell, det är helt omöjligt. Som om det skulle spela någon roll föresten.

Finns det en släpvagn i detta rike där lamporna fungerar som de skall? Bromsar en släpvagnsförsedd bil så i 92 % av fallen så blinkar bromsljusen på släpvagnen. Släpvagnskontakten måste vara en av de sämsta uppfinningarna någonsin. Så må vara fallet men vad som är än knepigare är att skiten sett likadan ut sedan dinosaurierna bestämde sig för att dö ut. Vad än knepigare än knepigast är, är att jag inte har någon dragkrok på min våffla, vilket är knepigt i sig, men ändå bryr jag mig om andras släpvagnskontakter, dubbelknep.

Posten i Lule

Ett av mina mest traumatiska ögonblick här i livet inträffade på ett av de mest osannolika platserna här på vår jord. Posten i Lule. Historien i sig är inte så speciellt mångbottnad eller situationsrik utan det är själva händelsen i sig som fortfarande får mitt blod att isas vid blotta påminnelsen.

Satt, i min ungdom, för säkert 6-7 år sedan i kö på posten i Lule och väntade på att få betala en räkning. Då ser jag en man som de flesta känner igen psykotiskt manande på olika sorters strumpor och potatisar bakom en äcklig pannkaka. Ni vet vem jag talar om. Mannen, myten pimpelfiskaren Staffan Westerberg. Inte nog med att vilse i pannkakan kommer in i lokalen utan vad som senare händer är en ren skräckupplevelse och skulle med lätthet kunna platsa i en modern version av ”Psycho”.

Staffan, vilse i pannkakan, Westerberg drar sig inte en enda sekund för att utforska de områden som inte ens Ola Skinnarmo för allt smör i småland skulle tänka sig att ”bestiga”, nämligen sina stora näsborrar. Mannen i fråga bestämmer sig alltså helt sonika för att kolla tillgången på det gröna guldet, framför alla på posten i luleå , denna då mer eller mindre förskräckta och omtumlade församling. En minnesbild svår att bära än idag.

Preskriberat

Hur länge är egentligen preskriptionstiden innan folk slutar stirra på en bakom ratten när man stannat vid ett övergångsställe innan personen/personerna i fråga törs gå over vägen? 1 sekund? 3 sekunder, eller kanske 43 minuter!!!!!! Gå då för fan. Jag vill också komma hem idag.

Ett diaboliskt tilltag som skall användas med försiktighet är att lägga i friläge och när människan/människorna är halvvägs så varva upp motorn till 5760 varv/min och njut av de reaktioner som blixtsnabbt rör sig genom den förskräckta flocken. Påminner faktiskt om när krokodilen anfaller vattenflaskan i ”Crocodile Dundee”. Ja, förutom kläderna då, och dialekten.

The Band

Finns det någon oskriven regel, förutom nederlaget att behöva gå och handla tunna rökta skivor en tisdagskväll på den lokala mataffären, att kassörskan måste fråga om man har kundkort eller inte? Du inkräktar på min personliga sfär fröken fräken från Fryken förevisandes fräcka frillan från felfuntade fotbollsfarbrorn Freddes fantombild. Finns det folk som håller inne med kortet även fast de har ett? Går de inte miste om värdefulla stilpoäng då som de kan omsätta i en extra kaviartub i slutet på seklet? Eller är möjligen alla kassaköare så till den milda grad disträa att denna livets viktigaste pryl helt enkelt glömts bort? Voine.

Måste vara samma oskrivna regel som gör att fröken fräken från Fryken stressar halvt ihjäl moster Elsa, 87, som inte vågar ställa ner mjölkpaketet innan kassörskan stängt av rullbandet för risken för lårbensbrott är med rullande rullband i kombination med mjölkpaketnedställande för personer över 85 år är 108 % högre än med ett stillastående dito.
Så jag sa det när bandet var tomt men ändå rullade vidare häromdagen.
- Hatar du gamla människor eller vad? Men stanna för fan bandet då! Skämmes tamigfan.
Sedan, för varor som kostade 49.50:-, gav jag kassörskan en ”hunka” och precis innan hon skulle ge tillbaks växeln säger jag:
- Vänta, här har du 2.50:- !
”Just to mess with her head”!

Det är vid sådana tillfällen man känner sig som en samhällets riddare, rättsskiparen från radhusföreningen ”höga häckar” har slagit till igen, ditt rättesnöre i samhällets trassliga garnnystan, din soppåse i jymden.
Till nästa gång. Same bat channel, same bat time.

Talfel

Kikade på filmkrönikan en kväll eftersom det är rätt kul med film helt enkelt. Där skulle en film recenseras, förvånande jag vet. Utgången av detta var en no brainer då det seriösa flickebarnet som stod för själva recensionen skulle recensera en sådan där lättvindig amerikansk komedi som heter ”40 year old virgin”. Det kan bara sluta på ett sätt.

Det känns som om en ”seriös” kritiker tycker om en sådan rulle så är karriären över, för alltid. Nåväl, jag väntade på sågningen och visst kom den, och jag började asgarva. Varför? Jo, det råkar vara så att recensenten i fråga har lite svårt, eller hur man nu skall uttrycka sig, att forma den ”rullande tungan” som behövs för att bokstaven r kan uttalas på ett, för oss vanliga dödliga, vanligt sätt. Då fick meningen:
- …..kissar med morgonstånd….
….[kissaj med mojonstånd].
En rätt intressant fonetik om jag säger så, och allvarligheten flyger som en pilsk gråtrut ut genom fönstret.

Bilköp

Varför beslutar sig någon för att köpa en ny bil? Den enda gången jag kan tycka att det är värt det är när man har skrapat ihop så pass mycket stålars att det inte nämnvärt gräver någon större grop i boken gjord av plån. Finns det någon som har plån i sin bok nuförtiden? En plånbok är väl ingen bok heller, rätt få sidor i alla fall och jag vågar säga att så gott som ingen innehåller några plån att dra din sticka mot, tänd alltså.

Nåväl, åter till bilköpet. Alltså, varför slänga bort tiotusentals kronor i värdeminskning som det faktiskt blir genom att enbart köra ut bilen från bilhandlaren? Det måste vara en av de dyraste minutrarna som väldigt många upplevt. Visst måste det vara en härlig känsla att köra en bil som ingen annan kört men inte så pass härligt att det uppväger kostnaden. Varför inte kika på en bil som gått några tusen, om man nu vill ha en lite nyare bil, och som bytt en del prylar redan, kan bara inte vara en sämre affär. Att vid nyköp inhandla första årsmodellen av en ny modell är väl snäppet värre då dessa med största sannolikhet drar sig med en eller ett par barnsjukdomar eftersom de inte blivit körda av allmänheten än.

Nej, bättre är då att helt enkelt strunta i egot och skryttankarna och köpa en fullt funktionsduglig gammal räzer, tex en volvo 240/740 eller merca w123 200, för runt 10kkr och köra den i två år och sedan slänga den och köpa en likadan. Tråkigt? Självklart men snacka att inte behöva bry sig ett skit om bilen. Du kan parkera utanför det lokala kooperativet även när det är pro möte på parkeringen och fullkomligt skita i alla dörrbulor som uppkommer. Du kan lägga dig ner och skratta hånfullt åt saltet på vägbanan då du ändå skall slänga bort din truck om två år. Du kan slänga allt skräp som du åstadkommer i baksätet för det är ändå ingen som vill åka där bak i din skitbil. Du kan praktisera avståndsbedömning, som kåseriet om ”den gamle och bilen” nedan, genom att köra emot saker och ting.

Jag vill också ha en ny bil, jag är fan less på min skitbil nu, den lever om, och om, och om igen. Kan man bli snålblåst eller är det en ren upplevelse?

Stella Vs Stenmark

- Kolla ett par Stella jeans!
*whoom, swich, klämda barn, spriddda gälla skrik, knuff, duns, 100 kvinnor i en hög*
- Det där är inga Stella jeans, det där är en masugn.
- Ja jag vet. Jag sa fel.

Medelvikt

Hörde på nyheterna att medelvikten hos män hade visst gått upp 4kg. Jag hade det på känn. Jag sa det till grannen sedan. Fan vad fet du blivit.

Han hade tydligen inte sett på nyheterna alls med tanke på den plötsliga skiftningen i humör. Det skulle inte förvåna mig om medelhumöret blivit 4kg argare under samma period.

Flottkeps

Dök upp ett problem nu sist när jag valde att inmundiga en flottburgare till lunch. Sägas bör att detta är ett återkommande fenomen och inte enskilt knutet till denna gång, därav min fundering eller snarare konstaterande. Här mitt i skogen i mitten av landet, d.v.s. mellannorrland, typ, så är våran burgarstekare på det lokala haket inte speciellt införstådd i den snabba delen av begreppet snabbmat. Må så vara för det är ingen som har speciellt bråttom här heller. Du kommer fram tids nog ändå. Allright.

Beställningen går smärtfritt när väl kontakt med den stekhete föreståndaren etablerats och en väntan tar sin början. Om vi inte är så snabba av oss här uppe så är vi minsann rätt effektiva vad gäller rörelsemönster och vill helst optimera dessa för att göra av med så lite energi som möjligt. Därför sticker det i våra norrländska psyken när då den stekhete föreståndaren envisas med att säga ”Här är din Cola”. Vad är så farligt med det då? frågar sig gemene man. Ja, när man väl kommer fram till disken efter att ha slagit sig fram bland skotare, skördare, sydvästar och meter djup snö i mitten på juli så visar det sig att min fettklump inte alls är färdig utan detta gällde enbart drycken. Men vafanculo?

Ni förstår vad detta betyder. Du blir med andra ord tvungen att gå denna sträcka fram till disken en gång till när köttet går in för landning. Detta slavdriveri är helt oacceptabelt och är inget annat än total brist på kulturell respekt för oss nordbor.
Nu fes jag så j*vla illa så jag måste gå en sväng, såå jobbigt!

Far Fetched

Lade märke till att det är inte bara jag som funderar om och kring knepiga och rätt meningslösa saker och ting. Satt som vanligt och kikade på dumburken igår och hörde helt plötsligt en rätt ovanlig fråga för att vara ställd på en av de ej reklamfinansierade kanalerna. Kan ett frisyrbyte sätta fart på fotbollskarriären?

Det var förstås en Cliff Hanger så något svar utdelades inte men han som tog emot frågan verkade i alla fall inte helt bortkommen så hopp finns. Vem är denne Cliff föresten? Nåväl jag får väl söka svaret i litteraturen tills det sänds i allas våran television.

Det var för övrigt i samma program som en äldre herre på fullt allvar påstod att det inte var hans, med fleras, mening att jävlas med folk när de designade möbler utan att brys ig om om dessa gick att använda i mer en 1.3 minuter innan irritationen på det opraktiska tar över. I och för sig kan jag förstå honom på ett sätt för vem köper ett bord som vinglar och står snett redan från början? Om inte en som inte hade tänkt använda det som ett bord utan mer som en visuell beskrivning av ett ”tillstånd”, dvs tillståndet av ett trasigt bord. Vad vet jag?

Jag har en soffa från Kamprads universiella multiskruvfabrik IKEA, skulle det vara bättre? Det går att tvätta klädseln på den men vem fan gör det? Troligtvis samma person som köpte det trasiga bordet. Cirkeln är sluten. Ja ja, det står i rubriken.

Dassigt

Detta är något av en illaluktande fundering. Den handlar om något som alla, får man hoppas, använder om inte dagligen så i alla fall rätt ofta. Eller det handlar inte direkt om själva produkten utan valen av de olika sorterna av denna så använda vara.
Jag pratar givetvis om det i fina kretsar så o-omtalade dasspappret. Alla är vi medvetna om att vi någon gång måste använda detta om vi nu inte kör med 3st snäckskal eller någon annan kreativ lösning.

Vad som förvånar mig är att vissa människor verka ha en förkärlek för en lite mer oöm smekning än oss alla andra. De har av någon anledning valt att köpa en billig variant som är lika silkeslen som en barkbåt och en ren ovilja att använda sig av detta tortyrredskap uppstår. Varför snåla på en så i hög grad använd och kännbar produkt? Vad köper dessa dasspappersmasochister för sina surt sparade pengar? Jag tippar på att det är någons slags hudsalva från apoteket mor irriterad hud.

Roligast är nästan då man råkar besöka någon som har skickligheten att tjäna bra med stålars men ändå envisas med att köra med returpappersmodellen på dassrullen. Det är en slags förtäckt ironi som man känner när man i sådana tillfällen begagnar ett stycke av detta som helt enkelt är ”skitkul”

Den gamle och bilen

Som vi alla vet händer det något med hjärnans förmåga att uppfatta saker i tid eller otid när vi blir äldre. En av dessa saker verkar vara vid vilken händelse det är lika bra att inse att man är en direkt trafikfara när man framför ett fordon på annat än en med cementväggar och taggtrådsinhägnad avskild plats.

Vad är det som säger till Aron 89 år att det är ok att köra på tvåan de 3 kilometrarna till lanthandeln på vänster sida med helljuset påslaget och tanklocket kvar på nattduksbordet? Ja inte lär det vara stigbygeln som med stor kraft försöker slå på den nu så slappa trumhinnan att endast en knappnål kan höras falla om den faller rakt igenom denna hinna. Inte heller lär det vara de två oputsade 33 år gamla trocaderobottnarna till glasögon som förmedlar den mest innehållsrika bild du kan tänka dig för att göra färden till en säker sådan. Kan det kanske vara det faktum att de 3 kilometrarna till lanthandeln med åren blivit ca 4 mil eftersom det företas en sorts sightseeing modell vilse i pannkakan vid varje irrfärd över stock och sten?

Månne det vara det faktum att för att kunna göra bedömningen om något är nära eller långt bort så måste det ske med en fysisk kontakt, oavsett om individen befinner sig i en bil eller framför en yppig blondin i 23 års åldern, vilket ofta resulterar i en eller flera fender benders, vilket är till stort förtret för Mr It-design-jag-har-ett-kylskåp-i-aluminium-samt-en-bil-med-plastkofångare men knappast för våran Aron, 89 år, som kör en 75:as kalsongblå 240, med beige inredning samt med kofångare modell ”Det skiter väl jag i”.

Hastighetsterrorister

Den här funderingen kommer att handla om en av de mest irriterande företeelserna, enligt min
mening, som kan förekomma på en allmän väg. Jag pratar givetvis om individer som har rekvirerat sitt körkort endera genom en bilaga i senaste flingpaketet eller genom att kraftigt muta den stackare som tvingades agera uppkörningsman med tiotusentals kronor och gratis kabel tv i flera år.

Dessa människor verkar ha en stark förkärlek att förbise alla de hastighetsskyltar som råkar komma i deras väg och litar enbart till sitt egna, för mig något grumliga, omdöme. Detta omdöme säger dessa individer att det är mest tillförlitligt att köra 72km/h på 110 väg för att sedan accelerera till 98.5km/h när vägen övergår till en 70km/h väg.

Är dessa individer enbart satta på denna jord för att jävlas med mig och alla andra trafikanter som försöker hålla någon slags rimlig trafikrytm. Vad är deras agenda? Har dessa individer något hemligt sällskap där de efter genomförd resa träffas och visar bandade filmer över lyckade trafikstockningar? Blir de sexuellt upphetsade av långa slingrande trafikköer? Där de kan skratta och le mystiska leenden i mjugg bara för att nästa dag göra en meningslös resa från Västervik till Byske bara för att hamna framför mig där det förstås till råga på allt är 46 mil mitträcke, snöslask, höstmörkt, pissdags och frusna vindrutetorkare som gäller.

Rulla Bandet

Jag vet inte hur många gånger detta har hänt men i alla fall tillräckligt många för att det skall kunna klassas som ett värdigt och rätt så intressant i-landsproblem. Tänk dig en sportsändning i televisionen. En fotbollsmatch eller till exempel en hockeymatch, det kvittar vilket. Där sitter oftast någon slags avdankad gammal f.d spelare som inte längre är tillräckligt bra för att fortfarande kunna utöva sin sport, eller så är det en bitter tränare som saknar villiga lag att träna, bägge överviktiga och hårtonade i sin iver att verka evigt unga..

Nåväl, vad dessa experter har gemensamt är att de i pauser, eller de 4 timmar långa innan matchen sändningarna, försöker visa vad som är bra eller inte på en skärm med en filmsekvens från matchen. Oftast ritandes kryss, ringar samt pilar som inte den mest erfarne grottmålaren skulle ha en chans att tyda.

Frågan som uppenbarar sig, och blir totalt tydlig är när de skall ”stoppa” respektive ”rulla” bandet för att spelsekvensen skall gå vidare, är att med all denna teknik som finns att tillgå i dagens samhälle inte experten kan få tillgång till en dosa som styr när bandet skall stoppas eller rullas vidare. För som det är nu så skulle man lätt kunna missta den som sköter detta startande och stoppande för en trettonårig praktikant med oerhörda problem att omsätta en uppmaning till handling då det då det till dags datum aldrig stoppats eller rullats vidare en enda spelsekvens vid rätt tillfälle. Men zooma in Anna Kournikovas bakdel i Wimbledon från en kamera som sitter i en kran 324m ovanför det går alldeles utmärkt.

Köksdesign

Låt oss för historiens skull säga att du i en situation fylld av desperation och i total avsaknad av någon som helst sysselsättning köpt en bingo lott. Du råkar av någon anledning vinna ett pris som innebär att du måste åka till inspelningsstudion och visa upp din nuna i nationell tv. När sedan lådan du vunnit under stor spänning öppnas och programledaren entusiastiskt, försöker i alla fall, ropar ut "köksdesign” för 20 000 kronor är i mina ögon situationskomiken i det närmaste total.

Jag har svårt att personligen kunna bedöma vad som är mer pinsamt. Att visa upp att man faktiskt bemödat sig att trava iväg för att inhandla en bingolott eller att man försöker se glad ut när man med lotten i hand inför rätt många tv tittare precis vunnit köksdesign istället för de hägrande miljonerna och minen avslöjar ditt egentliga sinnestillstånd av total besvikelse.
Nu vet jag inte vad "köksdesign" egentligen innebär rent konkret men det låter som om du just vunnit själva designen av ett kök istället för några faktiska köksinventarier. Skulle så vara fallet så är ironin än mer total.

Sedan byter man kanal och ser 120 barn från Patacanchaskolan i Anderna på skolresa till det heliga Machu Pichu i förfädernas spår till inkakulturens vagga i Peru. Då ter sig min reflektion över köksdesign som fullständigt överbliven och intetsägande, och tur är väl det.

Kakan

Har funderat länge nu över hur jag skall öppna en marabou chokladkaka...ni vet di där som inte har någon remsa att slita upp utan man drar i flärpen på baksidan så hela förpackningen åker upp. Då blottas nämligen, av någon för mig helt outgrunderlig anledning, inte framsidan av kakan utan baksidan av densamma. Dåligt säger jag. Då faller hela iden med att ha ett mönster och tryckt text på kakan eftersom besviklsen över att baksidan blottas fullständigt dominerar tankebanorna och att i detta läge vända på kakan ter sig oerhört långsökt .

Jag har helt enkelt inte betalt grova pengar för att få se baksidan. Då kunde jag lika gärna köpt en kexchoklad. Jag har i mitt missnöje över detta fasansfulla problem försökt att intressera Sverker, men mina 846 mail till redaktionen för Plus har varit resultatlösa. Funderar på att införskaffa en länk av kedjor i lämplig storlek och helt sonika kedja fast mig i en sväjzernöt utanför svt:s lokaler och kräva 5 minuter i valfritt media. Tänker hota med att gå över till cloetta annars.

Kirchstången

Om Ernst Kirchstång återigen invals som julvärd så kommer följande saker att inträffa. Tro mig.

Den gamle filosofen med halvfralla i linnebrallan kommer att visa hur du gör för att stöpa egna ljus genom att smälta värmeljus i gommen och använda sin egen veke till veke, tror även att den gamla traditionen mossblöja kommer att återinföras som juldekoration på inkontinenta far och mormödrar dekorerade med ihopflätade potatisskal.

Blandningen av vinäger och filmjölk kryddat med falu rödfärg som han envist försöker marknadsföra istället för glöggen kommer dock att slå tillbaka stort, dock så kommer klapparna inslagna i egentuggad papier mache med mönster tagna direkt från 1800 talets tapetmode falla väl i smaken hos även den mest nydanande miljöpartisten.


Vidare visar han, naken, sin nykomponerade kroppsmålning gjord mha päravkok och rostflager från sin begagnade opel samtidigt som han tänder sitt hemmagjorda ljus i full prakt och önskar tittarna en trevlig 4:e advent varvid samtliga högkonservativa pensionärer med dubbelfilt kräks och kräver att tv avgiften betalas tillbaka och att arne weise väcks ur sin sövande tillvaro som bingolottoförsäljare på okq8 i krokom och återinförs som julvärd likt den knappt synbart åldrande fd påven.

Uttagsförvirring

Har funderat på dennna företeelse några gånger och blir lika förvånad varje gång den inträffar, vilket senast var igår. När en del betalar sina varor, företrädesvis matvaror, så väljer de att betala med kort. Så långt allting ok. Men så vill en del visst ha en del kontanter och yppar orden "Ta det på 300". Det som jag inte begriper och retar mig på att om nu tex inköpet kostade 63.50:- varför i hela värden "tar de då på 300"? Varför int ta på 363.50:- så man slipper kuta omkring med en massa växel som skramlar och är allmänt jobbiga? Så brukar jag iaf göra om jag vill ha ut några kontanter i samband med annan handel.

Detta har hänt flera gånger och jag blir lika konfunderad varje gång, och inte haft modet att fråga vederbörande varför. Finns det folk som vill ha precis 36.50:- ? Finns det en 36.50:- store? Eller man kanske borde rakt upp och ner helt enkelt skälla ut människan för att denne inte ser sitt eget bästa utan måste lasta ner sin tillvaro med ytterligare många små men tillräckligt tunga växelmynt som dels gör denne människa retlig samt anhöriga i dennes direkta omgivning. Det kan helt enkelt inte vara ett bra beteende.

(Blev uppläst av Gert Fylking i Rix MorronZoo, rätt kul)

Bordtennis aka Pingpong

Visst finns det en motsägelse i själva beteendet hos en bordtennisspelare när denne försöker visa känslor över en vunnen boll. Oftast yttrar sig denna oerhörda, enorma, oöverträffliga känslostorm som en ytterst liten knuten näve i smyg med ryggen vänd mot motspelaren, precis som om denne inte skulle se nåt. Det går helt enkelt inte att bli en ond person med ett pingisracket i handen, vad är liksom det värsta man kan göra? Hoppa upp på bordet och slå till nätet? Sakta sakta äta upp sitt racket? Limma om flärparna på sitt racket under pågående set? Dra upp shortsen hela vägen upp under armarna....Ja jag vet inte men en genomond bordtennisspelare saknas i rutan, helt klart.

Svettorkningsscenerna brukar vara ångestladdade modell vintersaga i den norenska drömvärlden. Skulle vara kul om den ena ping pongaren fick för sig att öva Reds ”A swift kick in the ass” på den andre ping pongaren då en nätrullare retsamt rullat över. Dock är den reservation med vilken känsloyttringen yttras dock mycket påtaglig. Jag menar det är ingen som sliter av sig tröjan och hoppar upp mot plexit och vrålar direkt utan dock mer vanligt med en liten knuten näve och en 4 millisekunders glädjeblick som sen övergår till en snabb okulärbesiktning av fästet på den lilla vinylkläddda träspaden.

Finns annars den riktigt hemska pingismetoden som går under namnet ”The stomp” som knappt den minsta lilla nervösa försteklassare kan tänkas bli konfunderad av. Den går till så att du vid tillslag av den lilla vita bollen tar i för kung och fosterland och drar ner foten i golvet allt vad du är värd. Förhoppningsvis så kyls motspelarens blod till is i sina ådror och poängen är vunnen. Oftast så märks dock nästan aldrig denna grymma skrämseltaktik av motspelaren och spelet fortgår som vanligt. Relativt värdelöst med andra ord. Kanske skulle funka bättre om det var mörkt i lokalen och den som stampar samtidigt tänder en liten ficklampa, av led typ, och lyser sådär mystiskt underifrån över sitt ansikte. Skulle ansiktet då dessutom tillhöra Bert Karlsson ja då skulle till och med jag bli rädd.