Bakom mina...

Ett fenomen som är rätt behändigt och som jag kan säga att jag brukar begagna mig av rätt ofta då det bjuds upp till den möjligheten är solglasögon fenomenet. Jag vet inte om jag uppvisar samma symptom som de flesta verkar göra när jag möter en person vars ögon för tillfället är täckta av ett par solglasögon.

Det förefaller nämligen som om när jag råkar ha ett par mörka solbrillor på näsan så verkar människor jag möter sakna förmågan att förstå att jag fortfarande kan använda mina ögon till det de är gjorda för nämligen se. För aldrig tittas det så mycket som när jag råkar ha denna attiralj.

Jag har tänkt på möjligheten att det är mina solglasögon som är så pass monstruöst tvärfula och på grund av det drar till sig uppmärksamhet men jag har kommit till slutsatsen att så är inte fallet utan det verkar vara ett mänskligt drag att om någon har ett par på sig så kan de inte se att man tittar lite extra länge på personen. Märkligt.

Healing

Kom att tänka på ett av mina mindre begåvade beslut som jag tagit och lärt mig att så skall jag nog inte göra igen. Jag kan inte påminna mig själv vid vilken ålder detta inträffade men det var i alla fall under den tid då ens föräldrars cyklar egentligen var för stora för en annan att begagna sig av.

Nåväl, av någon anledning så lånade ja min mors lila damcykel och med en polare så företogs en liten tur överallt och ingenstans. Dit man alltid av någon anledning var på väg då. Vid något tillfälle så tänkte jag att det kunde vara roligt att sätta fötterna på navmuttrarna på framhjulet och liksom en biker på sin harley verkligen glida fram. Lyckas givetvis med en så kallad healing, dvs att trycka in större delen av min högra häl i hjulet och klipper av 8 ekrar och seglar handlöst över styret.

Har nog aldrig haft en större häl men ingenting gick sönder. Tur att jag samtidigt hade lånat farsans skinnjacka som gjorde att inga skrapsår uppstod utan fallskadorna begränsades till en ömmande axel.

Clipon

Jahapp, då var det fredag igen. Som vanligt så skulle jag inte ha orkat en dag till innan helg. Något överdrivet kanske men fan ta den som väcker mig tidigt imorgon. Dock så handlar det bara om ca 2 timmars extra kuddknådning men ack så viktiga.

Funderade lite lätt över när den rätt stenhårt gallrade frillan som befinner sig på tre kronors tränare Bengt-Åkes huvfud skall övergå till fullt kalhygge. Det förefaller som om han ligger i farozonen för det något oerotiska tilltaget som benämns överkamning. Det är ett fenomen som jag inte kan förlika mig med och som i sina värsta stunder måste vara ca 46 gånger värre än att inse faktum och visa upp sin sluttavverkade månlandarbas. Det är något tragiskt över våldsamma överkamningar som börjar med ca 12 hårstrån som sträcker sig från det ena örat till det andra. Brr.

Höll på att missa att mitt körkort skall förnyas. Jag har ett sådant kort modell 2 kvadratmeter som vid framtagande sommartid kan misstas för en solförmörkelse om det placeras på rätt sätt. Det är med andra ord rätt stort. Skulle inte förvåna mig om det med lite tilläggsisolering skulle kunna agera mellanvägg i vilken kåk som helst. Finns ingen sådan där fotoautomat här längre utan det är fotograf som gäller, det kanske går att dona till ett kort själv men det ids jag int.

Så det blev att pallra sig ner till fotografen och ta två blinkfria bilder på ca 2 minuter. Tror det gick på 170 balabalobas. Rätt bra timpenning. Nåja, det fanns i alla fall en 80 tals Yamaha 500 med cliponstyre i ateljén vilket gör att mina motorfördomar sätts i spel och min respekt för fotografen ökar markant. Han frågade mig dessutom om jag ville spegla mig innan. Jag såg säkert ut som världens största frågetecken då jag efter en liten paus avböjde mig den möjligheten då jag normalt inte färdas genom galaxen med de nödvändiga kirurgiska instrumenten för att ändra på mina anletsdrag, sminka min hy slät eller moussera mitt hår till att bli pudlars avund. Så nu är det bara den stora väntan på det lilla körkortet kvar.

Trevlig Helg på eder alla!

Mvh.

Kaffelogik

Jag hatar att allt kaffe sätter sig runt midjan.
Eller som hockeyhejarklacken skulle sagt:

-Hata hata ka-aa-ffe!

Det här inlägget var mest för att lägga in en bild på en cool truck. Så om inte de tidigare två styckena faller någon i smaken så är det inte så mycket jag kan göra åt det än att beklaga och hoppas på att funderingarna om ingenting blir bättre eftersom eller så kan ni helt enkelt förkovra er i truckbilden så länge. Nu tar det säkert inte mer än ett par millisekunder men ändå. Jag menar det finns andra förkovringar som är sämre. Den här sista meningen är enbart skapad för att få skriva ordet förkovrad en sista gång. Så, nu är jag färdig.

Åboj

En del dagar händer det att förpackningen slinker fram ur skåpet och en del av innehållet ramlar ner i ett glas fyllt med den vita drycken mjölk. Sedan tar omrörningen vid. Jag pratar naturligtvis om Oboy. Eftersom det inte sker så ofta numer så blir den öppnade förpackningen ”gammal” rätt fort. Med gammal i detta sammanhang menar jag då det blir jobbigt att försöka finfördela pulvret i vätskan, inte att datumet går ut.

Varför blir det svårare att röra ut Oboy om den har blivit exponerad för syre en längre tid? Vilka mekanismer är det som sätts i rörelse? Har Oboy en själ som inte tål samma luft som vi? Vart går den övre åldersgränsen för Oboy? Den måste jag ha passerat för rätt många år sedan. Dock har missbruket övergått till normal användning av substansen. Det är många frågor som dyker upp i en trött hjärna en Oboymorgon som denna.

Reverse angle

Motivation på ytterst låg nivå vad gäller bloggandet på sista tiden.

Dock förefaller det rätt korkat att vid repriser fortfarande begagna sig av att klistra in "Reverse angle" uppe i något hörn av bilden. Vem är det som inte begriper att det är en repris? Speciellt när denna oftast går i slow motion. Märkte det nu senast under hockeyfinalen mellan Kanada och Sverige och ställde mig den frågan.

Annars har jag inte ställt mig själv så många frågor på sista tiden. Ej heller funderat speciellt vardagligt heller. Allt är mer eller mindre glasklart. Detta skulle kunna tolkas som om det jobbats en del och kikats på OS en hel del också men den tolkningen väljer jag bort för tillfället. Konsten att skriva om ingenting går vidare mot nya mål med andra ord.

Bötesmusik

Det går inte att missa möjligheten att vakna när det ur stereon i bilen kryper toner från In Flames senaste platta och den kvicka basen från tolvan någonstans längre bak planterar sig i huvudet likt vibrationerna från ett på tre meters håll förbipasserande godståg lastat med stål. Så är det bara. Då anländer man pigg och alert, som det så fint heter och som någon senast använde 1973, till sitt arbete med lust och fägring stor, eller nåt. Vaken är du under alla omständigheter.

Knäcker du sen Walk med Pantera på vägen hem så riskerar du inte att hamna i något som helst vegetabiliskt tillstånd, nej jag vet inte riktigt heller vad jag menar, i alla fall inte så länge du befinner dig i bilen, på väg hem, alltså.
Vill du däremot att bilfärden skall gå smärtfritt och riskera att totalt glömma bort att du just gjort en färd på några mil skall du med fördel använda dig av Dire Straits istället. Maken till ”glömma bort ett par mils körning” –musik finns inte. I alla fall inte i min värld.

Aggressiv bilkörning modell donuts och driftande i den lokala rondellen företas väldigt bra till tonerna Motorbreath från kill ’em all plattan. En passande titel passar också den väl in i sammanhanget.
Per Gessle får under inga omständigheter spelas under framförande av något fordon alls. Blir du stoppad i en rutinkontroll kan bötesbeloppet uppgå till 1800 kronor om denna musik hörs i bilen eller finns på skivan som sitter i spelaren. Har jag hört.

Motorsport

När blir egentligen en långfilm kort? Finns det en gräns i minuter eller är det upp till skaparen att besluta i frågan om filmen skall klassas som långfilm eller kortfilm? Hur lång är den längsta kortfilmen och hur kort är den kortaste långfilmen? Det är frågor som dessa som fastnar och inte de där mer triviala frågorna angående världsfred, cancervaccin och fattigdomsbekämpning som tur(?) är.

Hamnade i självframkallad soffkoma framför tv:n där os inte går att missa och den något udda sporten short track företogs. Där kommentatorn högljutt proklamerade för att den som kom tvåa och därmed kvalificerade sig för final inte var annat än en första gradens sensation. För vem? Jo, för de tre andra i världen som följer världsrankingen inom denna så oerhört populära sysselsättning.

Nu känner sig säkert en hög med asiater förnärmade då dessa verkar dominera rätt bra, såvida inte allihop faller, vilket verkar förekomma. Har short track någon gång varit en populär gren? För de som inte vet så är detta någon form av långfärdsskridskoåkare som envisas att köra runt runt på en hockeyrink i hopp om billig fylla. Stafettversionen av denna gren torde vara en av de mer knepiga sporter du kan syssla med. Nej, in med en motorsport i os istället.

Nudelsenap

Sitter och tittar på en röd ogenomskinlig flaska med texten Felix tomatketchup och den får mig att börja fundera. Ibland krävs det inte mer, eller mindre för den delen heller. Det är just ordet tomatketchup som jag fascineras lite lätt över och undrar då lite lätt om det finns andra sorters ketchup? Gurkketchup, potatisketchup, morotsketchup, makadamketchup, möjligheterna blir helt plötsligt oändliga. Jag frågar mig alltså om det finns ketchup som inte är tomatbaserad. Vilken ketchup skulle vara din favorit om du fick välja något annat än just tomat? Varför har senapen klarat sig från detta förtydligande men inte ketchupen?
Nåväl, kikade in på Felix hemsida och fick se att det bl.a. finns salsaketchup, pastaketchup, sweet & sour ketchup.

Fan.

Som den insnöade smurf jag är så har detta totalt förbigått mig som ”omedveten” konsument och därmed fallerar hela min början på detta inlägg men det kan gemene man nog ha överseende med. Nu dyker helt andra frågor upp istället. Finns det salsasenap? Pastasenap? Nudelsenap? Jag vägrar trycka in Nudelsenap i sökmaskinen google så jag tar helt enkelt och lämnar dessa frågor obesvarade och suger i mig en decimeter tomatketchup.

Dogbreath

Vist ser det inte direkt spontant ut när den del artister, främst musiker då, på ett redigerat sätt försöker röra sig på de mest knepiga sätt under sina framföranden i hopp om att det skall verka spontant. Det måste bara försökas strutta omkring som ingen annan struttat omkring förut för att verka originell. De som då gör detta med ett högt medvetande om att de gör just detta ser extra fjantiga ut och ett råd till dessa individer skulle kunna vara att stå still istället så tar säkert några fler er på allvar.

Hur kan en människa lukta fiskmat? Jag vet att denne inte äter fiskmat eller innehar ett akvarium eller matar grannens fiskar men ändå sprider denna märkliga odör kring sin egen person. Jag har funderat över möjligheten att helt enkelt fråga personen i fråga men har helt enkelt nöjt mig med ett konstaterande att så är fallet hittills. Det kanske finns någon konservburksmat modell gratis som luktar som akvariefiskmat, vad vet jag.

För att till sist återknyta till titeln på detta inlägg så kan jag inte låta bli att tipsa om ett lokalt band som lirar lite bluesig funkpunk. Dogbreath. Mysigt passande luktande namn. Detta namn gör för övrigt att jag nu med stolthet kan droppa engelska meningar i stil med:

- You were in a catfight last night, huh. Well, I listened to Dogbreath.

Trevlig helg på eder alla.

Singelhealing

Tänkte lite lätt på att de flesta tandläkare är sadister på mer än det mest uppenbara sättet att de använder borrarna de har tillgängliga för att få ut djupt själsliga aggressioner med. Det andra sättet är givetvis att de fortfarande envisas med att ställa frågor när patienten har halva käften fylld med metalldelar, tandläkartamponger och avloppssutsugar. Det kanske går att acceptera vissa ja och nej frågor i stil med ”gör det ont” men när det frågas flervalsfrågor och retoriska sådana så är måttet fyllt med råg.Varifrån får de all den ondskan?

Har även märkt att det finns folk som healar med hjälp av olika stenar och förbättrar din aura med hjälp av att tänja lite på begreppet verklighet. Jag skulle vilja se dessa healare heala något fysiskt så att det faktiskt går att se ett resultat istället för att påstå att spänningshuvudverk beror på att din egen personliga aura har hamnat på sned och behöver sättas i riktbänken som består av 4 små magiska stenar gjorda på slamprodukter från något glasbruk, eller nåt. Tippar att ett skärsår kommer att ta rätt länge att heala om än med hjälp av ett helt lass singel storlek 8-12 på magen.

Kaviar

Har ni tänkt på att kroppens konstruktion är rätt dålig egentligen. Ibland talar den nämligen inte om, om tex en ställning är dålig förrän om 2 dagar då det gör ont som fan på grund av att ryggformation modell ostkrok praktiserats lite väl mycket. Kunde inte kroppen sagt till direkt så slapp den ha ont sedan. Värdelös design där. Eller klassikern att kroppen börjar bete sig knepigt på grund av vätskebrist. Kunde den inte ha varnat innan med lite törst? Hur svårt skulle det ha varit att fixa till va? Nej det är bara att konstatera att kroppens varningssystem inte är den kvickaste informationsspridaren i världen.

Det skulle i och för sig vara rätt trist, men om man inte kände någon smak eller lukt så skulle man kunna äta samma sak jämt utan att bli less. Kanske skulle man börja identifiera vad man äter med grader av tuggmotstånd och tuggljud då istället och driva sin omgivning till vansinne. Men du skulle å andra sidan kunna äta gröt jämt. Utan salt.
Jag sockrar inte mina makaroner. Gör du?
Jag har märkt att en del har både ost och kaviar på sin smörgås. Det kan inte smaka bra på något som helst vis.

För övrigt lyssnade jag på en låt ca 6 ggr igår. Det händer inte ofta. "Hearts alive" heter den.

Kallt

En annan sak som fastnade i minnet förutom de äkta semlorna jag skrev om i förra inlägget utspelade sig också vid nämnda pendelstation. Det råkade i fredags vara 4° kallt och snöfall vid tillfället vilket fick en av passagerarna att proklamera att det vore inge bra om detta väder fortsatte över helgen eftersom det då skulle bli så tråkigt att vara inomhus hela tiden. -4° och snöfall. Jaja, han var i alla fall klädd i någon typ av överlevnads/sydpolsexpeditions –jacka så han behöll säkert värmen inomhus också.

Såg förutom denna överlevare en rätt ny Porsche 911 stå parkerad på en väg på söder. Lagom översnöad och med den för årstiden typiska utrustningen sommardäck. Ägaren har säkert en liknande sydpolsexpeditionsjacka också. Jo, det låter rimligt.
Om du skulle vara en prenumerant på tidningen ”Allt om husvagn & Camping” skulle du då våga ha den framme när du får besök?

Temla

Golf. Denna gåvariant av soffkoma. Jag kan inte förmå mig själv att relatera till något spännande och händelsefyllt när detta ämne stöts och blöts bland specialpeggar och skinande rena bollar. Det enda som gör golf ännu tråkigare är att någon kom på att sända denna livslånga vandring mot ett litet hål i televisionen. Det händer mer på en minut i konstsim än det händer under en timmes visande av golf. Tänk dig den ultimata helgen. Du sitter där i din soffkoma med alla attiraljer framdukade i form av egenhändigt vald dryck samt tilltugg och hallåan proklamerar att den nu skall visas en maratonsändning med golf, 12 timmar enbart golf. En stor bit av dig dör inombords.

Du får följa en spelare i taget genom samma tävling och alla dess 18 hål med konstgjorda sjöar och små utsmyckade broar som någon snilleblixt fått för sig att döpa efter någon som varit bra på att golfa. Christer Ulfbånge kommenterar som den briljante golfexperten han är (?) om att nu kom bollen väldigt nära koppen. Koppen, byt ut koppen mot ett 63 meter långt rör så bollen försvinner. Kör novemberkåsan på samtliga greener på europatouren eller nåt. Det är väldigt intressant att följa bollen genom luften när den slås 289m och kameramannen inte har den blekaste aning om vart på himlen denna lilla sak för närvarande befinner sig och uppför sig som en stjärnspejare som inte riktigt kan bestämma sig för vilken del av himlen han skall börja leta på. Reprisen på en putt är också oerhört fascinerande. Alla de yviga gesterna och alla de roliga kläderna. Jag menar att om någon knyter en näve och har på sig en keps bak och fram så blir denne golfspelare genast lite speciell och sägs vara lite av en outlaw.

Nåväl. Var som sagt i hufvudstaden i helgen och noterade en skylt utanför en mindre butik strax utanför pendelstationen vid Helenelund. Äkta semlor. Jag skulle definitivt vilja prova de oäkta.

Hörselproblem

Kikade på svenska dialektmysterier igår. Förundrades över när det intervjuades två stycken webbyråarbetande stockholmare och dessa två kunde inte för sitt liv komma på vad blogg egentligen betyder. Det tyckte jag var lite komiskt. Mycket för att vara exakt.

Att irritera sig på andra människors personliga ljud är ingen bra ide när du sitter och lunchar med en hög andra just sådana människor med dessa högst personliga ljud. Ju mer du tänker på det desto mer irriterande blir det. Det är tur att det inte brister och att de många påföljande åtalspunkterna radar upp sig likt en bataljon nyinryckta värnpliktiga utan kroppskontroll. Smaskande till exempel. Det är bara att sluta. Nu. Det fyller ingen som helst funktion att försöka höra sig till om födan är bra nog genom ljudliga smaskningar. Vad är det ni smaskande ätare lyssnar efter? Det räcker med luktsinnet och smaksinnet. Hörseln behöver inte kopplas in för att klara av detta.

Då det tagits ledigt imorgon för ett besök i hufvudstaden under helgen, kanske skall jag leta upp den där webbyrån och förklara, så passar jag på att tillönska alla föräldrar, halvfinnar, Tarkovskijdiggare, malpåsar, dx:are, receptbelagda Mastodonlyssnare, Joan Miró fans, eldsjälar, molnvarelser samt alla de övriga världsglidarna en ytterst trevlig helg..

Vad kan passa bättre att avsluta en vecka med än en "Love song" så vacker som gul, så gul snö.

Tradjazz

Jag vet inte riktigt hur tradjazz låter och inte sorterar jag in några av mina skivor under den beteckningen heller, vilket måste vara rätt svårt eftersom jag, som jag skrev, tidigare i meningen, inte riktigt är du med tradjazz. Dock finner jag det smått underhållande för att inte säga helt nödvändigt att likt en sysslolös ytterst liten varelse försöka treva mig fram genom halva min fattiga vokabulär i ett smått krampaktigt försök att sträcka ut en mening långt utanför standarden vad gäller längden på sådana, meningar alltså. Ibland kan jag lyckas riktigt väl och orden flödar fram genom mina fingrar ut på tangentbordet där de hamras ner under stor andakt och bildar kombinationer som inte ens den mest erfarne långmeningskrivaren skulle kunna ha tänkt sig vara möjlig, ens om betalning utgick per meningslängd, strax innan denne läste just denna mening.

– Sätt en punkt nu snälla. Hörs det från den gamle kompisen den gemene mannen. Han har vid detta lag blivit just det, kompis alltså, eftersom jag begagnar mig av honom i vart och vartannat inlägg, blir inte det varje inlägg? Denna gemen bland andra gem och liknande typiska kontorstillbehör. Ja just det, tradjazz var det frågan om. Vad vill jag ha sagt om tradjazz? Jo, jag tycker helt enkelt att ordet är ett rätt härligt ord. Smaka på det. Trrraaadjaaaazzzz. Inte så tokigt egentligen va? Av alla meningslösa inlägg jag skrivit så passar detta nog in där någonstans utan att behöva skämmas med att innehålla något pretentiöst eller någon klurig slutsats. Det överlämnar jag glatt till någon annan bloggare som faktiskt har något vettigt att säga. Så, vem är du?