Rankin

Läste lite om drullputten Rebus igår och stannade upp i texten när det stog skrivet "Skotsk baronstil". Är det meningen att man skall veta vad f*n en kåk i Skotsk baronstil ser ut som?
Den hade i alla fall något som beskrevs som gavelvägg. Gavelvägg? Skulle gavelväggen saknas blir det väl mer en carport?

Nu kanske skotsk baronstil är just en speciell kåk i carportmodell, eller så påvisas min totala okunnighet åter igen och gavelvägg betyder säkert motsolstimrad-stenhögsdraperad-mossisolerad-oljemålad-skotsk-single-malt-islay-kilt-specialvägg.....
Ringer Skotske Sverker --> Siobhan [shi-vawn] McSverkmanus.

Nada

Har i princip ingenting att komma med och upplever en slags bloggtorka eller vad man nu kan kalla det för. Jag är nog inte den som kan skriva om vad jag åt till frukost, vilka kläder jag hade på lunch, vilken middag jag åt eller hur jag tog mig från a till b utan det lämnar jag åt de som finner det intressant.

Jag antar att jag inte är den enda som finner grabbarna grus i Little Britain ytterst underhållande och i brist på något att skriva om så får jag bidra till ett och annat leende med följande underbara klipp:
Computer says no

Fullkorn

Visst tycker jag om lite grövre brödsorter istället för en seg degklump till limpa. Men ibland känns det som det går till överdrift. Jag tänker på alla dessa brödsorter som är så pass ”nyttiga” och ”fullkorniga” att det i princip ramlar frön, diverse korn, havregryn, legobitar och allt vad det nu är från dessa brödskivor.

Det framkommer en svag känsla att de är nästan inte gräddade utan att du för en påse med diverse ingredienser som du skall röra ihop själv, i magen. Det borde finnas en ISO standard över hur många lösa fullkornsbitar det får vara per kubikcentimeter i ett matbröd. Ringer Sverker. Igen.

Dagens lataste

Väntar man tillräckligt länge så är det oftast någon annan som gör det.

Wordpad eller nåt

Sitter igen och funderar på saker som dessa:

Pretty Woman – Donald Trump
Brokeback Mountain – Richfront ditch
Evil Dead – Soft Life
Ebay – Cpeninsula
Eternal sunshine of the spotless mind – Short darkness on a freckled material
Godfather - Evilmom
Amelie from Montmartre – Bert from Berlin
Saving private Ryan – Publicly Decapitating barley (ouch långsökt)
Fear and loathing in Las Vegas – Devine and utterly lovely in Detroit
The ring - No particular square
One Flew Over the Cuckoo's Nest - No one walked beneath the nomad sparrow
It's a Wonderful Life - There's no evil dead
Million Dollar Baby - One buck grandpa
Some Like It Hot - Every single one hates the winter
The Great Escape - Numerous subtle settlements

Det bara blir såhär fortfarande lite då och då. Min nästa tanke kan innebära att jag systematiskt öppnar bildfiler i wordpad.

Ångerdecennium

Blev påmind om en affär som jag inte fullföljde när jag kikade på bloggywood och fann en massa filmbilar i en lista. Jag är lite bilskadad själv och har fastnat i muskelbilsepoken även fast jag inte äger någon gammal sextiotalare så är det där som mitt intresse en gång började. Av någon anledning så blev det Mustang som fångade mitt intresse och min drömbil är en -65:a Shelby GT350 med originaltillbehöret paxton kompressor vilket gjorde att 289:an lämnade 400+ hk.

Drar lite fakta om GT350:n mest för att stila lite:
289 cu.in
306hk
Aluminiuminsug
Headers (Avstämda grenrör)
Annat avgassystem som mynnade ut framför bakdäcken
Större Holley förgasare än original
Annan geometri i framvagn
Hårdare fjädrar
Koni justerbara stötdämpare
Traction bars
Skivbromsar fram och större trummor bak
Fjäderbensstag
Detroit locker differential
Batteriet i bakluckan
Glasfiberhuv
Varv och oljetrycksmätare
Tävlingsbälten fram
Inget baksäte utan en glasfiberhylla med extrahjul under
Fanns även en R version på 330 hk med bla större soppatank och en glasfiberfront,plastfönster,race säten och extra instrument samt bredare däck och fälg

Nåväl, bilen jag provkörde för sisådär en 6-7 år sedan var en mörkgrön 68:as fastback som var shelbysänkt och hade en GT390 motor. Den hade fått en smäll på ena framskärmen så att den hade flyttat på sig lite men i övrigt så var den väl rätt ok. Ångrar än idag att den inte inköptes för de 60kkr som begärdes. Borde finnas ett ångerdecennium eller nåt.

Digitaltvätt

Reagerade på ett reklaminslag från en vitvaruförsäljare, motsatsen till svartvaruförsäljare, där det surrades om en diskmaskin som var helt digital. Som alla vet är det ett rent helvete med analoga tvättmaskiner.

Jag skulle gärna ta en personlig presentation av denna helt digitala maskin och få förklarat för mig vad som gör alla delar till digitala och jag skulle heller inte ha något emot att träffa den som kläckte idén till reklamen för att enbart i studiesyfte kunna fastställa en och annan fördom. Diska är för övrigt rejält tråkigt.

Kaffelogik II

Jag förstår inte varför en del fortfarande envisas med att servera det kaffe de bjuder på i en kaffekopp med tillhörande fat. Vem är dessa små koppar designade för? Är det någon vuxen människa som faktiskt tycker att den där utsmyckningen, som en del kallar för öra, verkligen är något att ta tag i när det blåser? Vad skall du ha fatet till?

Det enda fatet gör är att försvåra eventuell förflyttning i rummet, då den till bredden fyllda, eftersom de är så jäkla små, kaffekoppen får en benägenhet att röra sig omkring på fatet likt en desorienterad orienterare varpå en del av innehållet behagar förpassa sig till just detta fat. Så, dags för en kaffemugg.

Ministrip

Jag har faktiskt inte tänkt på i hur många dagstidningar detta fenomen uppenbarar sig men jag vet att det i alla fall gäller dagstidningen här i byn. Vem är det som följer fantomen i den lokala dagstidningen? Det postas ju bara tre-fyra rutor åt gången, det borde betyda att ett avsnitt tar i genomsnitt 106 år att publicera.

Har heller aldrig lyckats märka när en ny historia tar sin början utan det känns hela tiden som om de är mitt upp i något som ingen riktigt vet hur det började och aldrig kommer att bry sig hur det slutar för den delen heller. Någon som har följt med en hel historia med 3-4 rutor per dag? Vems briljanta idé kan det ha varit att fylla ut seriestrippen med fantomen? Den som kläckte ur sig ”Jag vet hur vi gör”.

Fikavarmt

Titeln på detta inlägg beskriver mycket väl fenomenet som jag för alltid kommer att relatera till min farmor. Hon bor inte så långt ifrån fjällkedjan och där är det som sagt oftast vinter på vintern och höst resterande delen av året känns det som. Dock så tycker inte jag det är anledning nog till att ha runt 36° grader i kåken året om, lite överdrivet men inte mycket.

När man kommer hem efter en dag ute på isarna med pimpelspöt i ryggsäcken och fångas i denna värme som det inte går att smita ifrån så är det enda du orkar äta och sedan sitta still till du somnar. En viss charm är det trots allt och du kan inte låta bli att bli så avstressad som du kan bli. Sedan att det skall fikas ungefär varannan timme gör också att aktivitetsnivån aldrig riktigt hämtar sig efter första dagen. Äter du inte två portioner vid middagen så frågar farmor varje gång:

- Går det dåligt?

Då är du så mätt att magen putar ut och vetskapen om att det blir fika om en timme gör att du inte äter mer. Funderar lite lätt om jag själv kommer att bli så när jag blir gammal, full fart på värmen och 7 sorters kakor i ständigt osinad ström. Den som lever får se. All hail farmor.

24 part II "The shake"

Jag förstår givetvis varför denna teknik används i serier. Det ger en liten känsla av att du följer med någon och ser saker från dennes axel istället för genom en kameralins. Dock så kan denna teknik om du råkar lägga märke till den förstöra hela upplevelsen. Jag talar naturligtvis om när kameran inte riktigt hålls stilla utan att den rörs lite hela tiden för att få ett mer levande bildformat.

Så när jag kom på mig själv att lägga märke till detta i början på senaste avsnittet av 24 så blir jag nästan förbannad på mig själv. Mullenuh!! För inte fan får jag det ur skallen sedan, nejdå då är det i princip det enda jag tänker på. Det var det avsnittet det. Så mitt råd till er tv serietittare blir att tänk inte på det, helt enkelt. På något vis så skall jag försöka glömma bort det själv också.

24

En serie som jag brukar titta på lite då och då är den där den lilla hustomten Jack Bauer springer och letar terrorister överallt. En dråplig kommentar av en av mina kollegor ställde det hela på sin spets då han frågade, med tanke på att det inte direkt är första säsongen:

- Har det gått en vecka än?

Stor humor.

Dagens i-landsproblem

Jahapp, vad händer. Jo, här sitter jag i min lugna ro och har precis införskaffat mig en daim. Snålvattnet rinner och min "sweet tooth" kräver sitt offer. Öppnar den och finner till min stora förtret att någon bemödat sig med att skapa små sprickor i princip överallt vilket får resultatet att vid minsta beröring så går "my precious" daim i 143 bitar. Aaaaarrrrrggggghhhhhhh! Jag vill inte ha färdigbruten daim. Inte nu och inte någon annan gång heller. Ringer Sverker.

Kärring Jönsson

Företog mot mycket bättre vetande en bussresa igår där målet var Kempehallen och kvartsfinalspel mellan MoDo och Färjestad. Jag råkar nämligen hata bussåkande. Dock så gick det alldeles utmärkt och 1.5 timmar förflöt utan större besvär. Jag var i valet och kvalet ett tag om jag verkligen skulle ta med mig en öl åt mig och min kollega att njuta av på bussresan då det i landet lagom nästan ses som om du vore alkoholist om du råkar sänka en bira på en vardag. Nåväl, hittade två burkar och dessa togs med.

Väl på bussen så insåg jag rätt fort att detta var en buss som förutom sin resa mot Ö-vik också reste i tiden. Hur kan nu det komma sig då? Jo, förutom de enskilda burkarna som sprättades lite här och där i de främre leden så öppnade de coola killarna längst bak sin egen bar med medhavda glas och ett par olika sorters whisky samt allehanda ölsorter. Jag påminner mig själv om en skolresa där också alla hårda grabbar satt längst bak och betedde sig på samma vis.

Vad dock de som sätter sig längst bak aldrig verkar inse är att det är där som eventuella gupp märks bäst och så även denna gång. Jag antar att det ligger en och annan liter alkoholhaltig dryck i sätena längst bak på alla bussar. Det blev en pisspaus på halva vägen för att de i baren var tvungna att sätta bomärke i en snödriva mitt i skogen. Inget ont i allt detta bara lite komiskt.

I slutet på matchen så ledde MoDo med 3-0 och i stort sett alla i Färjestad hade vid detta lag blivit lite småirriterade, så även Jörgen Jönsson som pucklade lite lätt på en MoDoit. Varvid hemmaklacken skanderade en av sina mästerverk. ”Kärring Jönsson, Kärring Jönsson, Kärring Jönsson” osv. Då frågade flickan på 5-6 år som satt bredvid sin far varför de kallade honom för kärring Jönsson. Jag väntade mig en lite mindre utläggning och kanske lite förlägenhet men svaret blev mycket enklare än så:

- Därför Jönsson är en kärring.

Så var det med det.

Hallå....a

Finns det egentligen någon mening med att ha så kallade hallåor som med hatten käckt på svaj presenterar nästa program i tv tablån? Det är inte så att du sitter där och höjer på ögonbrynen och förvånat konstaterar att jaha, nu börjar viss det programmet snart och det hade jag ingen som helst aning om så det var en himla tur att hallåan gjorde mig uppmärksam på det.

Har det skett någon utveckling i detta yrke med tiden, i så fall vad? Alla grova skämt de drar om de kommande programmen dessutom. Det riktigt lyser i ögonen på hallåan när en ordvits modell äntligen-hemma-Timell får avkunnas i rutan. Vad säger en hallåa på frågan vad har du gjort idag då? Ja, idag har jag påat bolibompa och antikrundan för att senare läsa in en trailer för debatt, riktigt svettigt faktiskt.

Hur gör man för att vara en dålig hallåa? Det skulle vara lite småkul om någon av dessa hallåor fullständigt bakfull, utan minsta antydan till leende, presenterade rapport totalt likgiltigt med orden:
– Jahapp, nu blir det rapport……igen.

Mjukstart

Tänkte krydda alla andra gearheads tillvaro med en mjukstart på veckan med lite petrolheadgodis.



69:as Z28
Vilket oerhört gött ljud i den maskinen. Ahh.

HotRod
Kan det bli mycket råare? Mumma.

Vette med överladdad 383:a
Ännu en skön motorsång.

Nostalgia
Lite nostalgia.

Samt diverse smått o gott:
Pro touring
Camaro
Vette
Pontiac
Musse
Dart
Cheva 55
Cheva 55 burn
Buick GN
Camaro
Kvick dragbil
Driftday
Drift

Blunt

Igår så gav min käre far mig ett gott skratt. Vi satt framför dumburken och surrade och en reklamsnutt som försökte kränga James Blunt senaste skiva visades. Till saken hör att farsgubben inte är speciellt uppdaterad vad gäller den internationella, eller den nationella för den delen, musikscenen och jag tror att senaste skivan han köpte, vilket faktiskt var en cd, var någon samlingsgrej med klassisk musik. Han tittade på mig när reklamen var slut och ställde sig frågan:

- Vem fan är James Blunt?

Det är en sådan fråga jag aldrig skulle kunna tänka mig få av min far. Jag började naturligtvis garva och frågade varför han brydde sig över huvud taget.

- Hur kan man heta James Blunt?

Jag har inte reflekterat över om det är ett ovanligt namn eller inte men jag kunde inte sluta skratta i alla fall. Jag känner mig tvingad att påtala att jag lyssnar inte på Mr Blunt till vardags men om det finns de som gör det så kan inte jag göra mycket åt det.

Trevlig helg på eder alla!
Mvh

Forts...s67

Har ni tänkt på det att ibland då man i sin lathet sitter och jäser av lättja i soffan med en slags ryggvinkel modell ostkrok och läser en artikel i någon okänd tidning om något som knappt fångar ens intresse så står det efter ett tag att artikeln fortsätter på sidan 67. Va fan nu då? Du kontemplerar över hur pass lat en människa kan bli när du minsann inte tänker bläddra 44 sidor för att läsa resten av den där knappt ögonbrynshöjande artikeln om hur olika gaser bildas när en soppåse står länge i solljus ute på en balkong i en förort till Lindesberg.

Kunde de inte fortsatt och skrivit hela artikeln på samma ställe? Nej, jag tar resten när jag kommer dit tänker du givetvis och bläddrar vidare. Naturligtvis kommer du aldrig ihåg vad artikeln handlade om och när du väl kommer till sida 67 så undrar du vart början på artikeln finns. Höjden av all överdjävlighet är om du av någon knepig anledning råkade vara intresserad av sopgaserna, det är nämligen oftast i sådana lite mer smala tidskrifter detta fenomen finns, så har någon på redaktionen kommit på att hänvisa till fel sida och du läser slutet av någon annan artikel istället, den om hur mycket snö det ryms i en spade, i flera minuter innan du vaknar till och inser att i den här tidningen ligger det en o annan hund begraven, på olika sidor dessutom.

Åm

Kom att tänka på en rätt rolig historia som utspelade sig för några år sedan här i byn. Det var när min far skulle införskaffa en ny stereo då den gamla trotjänaren dragit sin sista suck och för alltid intagit ljudnivå total tystnad. Då erbjöd jag mig att följa med och bidra med mina ljudbilder för att om möjligt underlätta ett eventuellt val. Inte för att nu nämna vilken butik det handlade om, eftersom det är en liten stad jag bor i och eventuella stämningar bör hållas till ett minimum, men man skulle kunna säga att de är självutnämnda ”experter”, så får var och en dra sina begåvade slutsatser av det.

Nu vet jag inte riktigt varför farsgubben frågade frågan men kanske det var för att han tvivlade på kunskapen hos expediten som försökte kränga på honom en liten nätt stereo med en massa bass-boostrar och ett antal förkortningar som inte hade andra uppgifter än att vara många sådana, förkortningar alltså, eller om han helt enkelt ville veta.
- Hur många ohm är högtalarna på?
Varpå den nu märkbart konfunderade tjommen med något knepig stämma förklarade såsom följer:
- Det där med ohm det är gammalt. Det kör vi inte längre med.

Jag hade väldiga problem med att försöka att inte börja tokskratta där jag stog ett par meter ifrån situationskomikens högborg. Måste jag påpeka att det inte blev något stereoköp den dagen? Dels på grund av det svaret men också på grund av att kraven på anläggningen var att justering av volym, bas och diskant måste ske genom rattar och inte en massa knappar och menyer ”och sånt skit” som han uttryckte sig. Det blev till slut en komponentstereolösning från Sony. Med rattar samt högtalare med resistans.

Munvig

Jag vet att de flesta har stött på denna typ av människor. Ändå kan jag inte råka bli att fascineras över med vilken lätthet de kan ta sitt eget uppförande med. Nu låter det som om jag tänker på någon iskall miljonermördande diktator men icke. Jag tänker på dem som utan vidare kan låta käften gå om saker de absolut inte har någon som helst aning om bara för att endera sätta sin egen person i en bättre dager eller möjligtvis den grupp eller företag de tillhör.

Det roliga är att det bakom alla dessa mer eller mindre osanna uttalanden finns en grupp människor som blir ytters ansvariga för att de dessa tröttmössor har sagt blir verklighet. Denna grupp kan ibland ha väldigt stora problem att hålla sig för skratt när den där självutnämnde halvchefen trycker ur sig än det ena, än det andra om något resten av gruppen vet inte är färdigt eller vet att han/hon inte har den blekaste aning om. Visst är det rätt skoj att bevittna sådana skitsnackare.

Eftersom jag själv inte skulle klara av att göra något sådant så ställer jag mig frågande till hur de klarar av att inte bara göra det en gång utan fortsätta på samma inslagna ovetande väg och på något knepigt vis ta sig framåt. Det är på ett vis rätt imponerande men på ett annat vis lite tragiskt på samma gång.

Insnikt

Har ni en sådan där handduk som inte på något vis uppvisar de symptom som är symptomatiska för just handdukar? Det vill säga att om de utsätts för väta så kan de åtminstone uppta ett par procent av sin egen vikt som vatten. Nej nej, denna ickehanduk fungerar på sin höjd som en vattenfrånskjutare och du är liksom tvungen att dra av vattnet från din kropp utan att minsta lilla promille fastnar i själva handduken. Frustrerande är bara förnamnet.

En oerhört svår insikt är frågan varför jag inte gjort mig av med denna tygbit utan kommer på mig själv gång på gång stå och svära långa ramsor över denna värdelösa produkt. Jag måste helt enkelt vara en av världens snålaste eller en av de mest glömska individer som denna jord kan uppbringa. Nästa gång åker den till trashögen och kommer troligtvis att sluta sitt liv som mekartrasa under något motorblock. Jag både hoppas och tror att det blir så.

Raceready

Kolven trycker ut vätskan till oken. Linelocken trycks in. 426: an varvas upp över stallvarv. Mr Hoosier börjar vrida sig runt axeln. Varven ökas. Röken börjar ta form. 2: an går i i pg:n. Röken väller fram. Linelocken släpps. Trackbiten gör sitt bästa och ett litet tjut hörs när de bägge Mr Hoosier rör sig över den klistrade färdvägen. Lukten av varma avstämda hooker grenrör tillsammans med doften av bränt gummi plockar bort åskådarna från vinterns grepp och välkomnar sommaren med allt som hör den till. -21° imorse och det verkar vara en bit kvar till att bevista lite rattlåsracing.

Mot bättre vetande så tittar jag oftast på en del extramaterial som brukar finnas på de flesta dvd rullar nuförtiden. Jag har inte gett upp hoppet att en vacker dag få höra en av filmens skådespelare beskriva sin regissör med avsky som en av världens största slavdrivare och att kaffet på inspelningen dessutom smakade gammal kåda samt att de flesta av skådespelarna i filmen skulle passa bättre in serverandes skosulor på makedonken. Nu har i och för sig inte detta inträffat än och av någon knepig anledning så tror jag att det kommer att ta ett tag innan det inträffar.

Så till dess så får jag, i min egen dumhet, gotta mig åt ideliga positiva kommentarer om hur roligt det var att spela in filmen och att det var en närmast religiös uppgift att få samarbeta med så många perfekta människor på samma gång och att alla dessa perfekta individer hamnade i just denna perfekta film är inget annat än ett mirakel. Halleluja.

Sträck översatt

För de övriga tre som läste gårdagens österbottendialektinlägg och inte begrep eller orkade läsa så är det väl lika bra att dra historien på vanlig svenska antar jag. Dock så kommer det att förklaras lite mer kring det hela denna gång för att riktigt suga musten ur händelsen. Jag har en enda idol här i livet och det är min morfar som fortfarande lever och frodas i Finland. Han heter något så ubercoolt som Walter. Han är en sådan där människa som i stort sett aldrig klagar över tillvaron utan bara accepterar den. Han är också en människa som de få gånger han blir förbannad verkligen blir det och du behöver inte gissa om så är fallet utan det märks helt enkelt. Den här historien var en sådan gång.

Walter råkar nämligen äga en stor del av en udde där flertalet av hans barn har sommarstugor. Området är privat liksom vägen dit vilket står på en hel hög med språk på en skylt vid vägens början. Trots detta så lyckas en husbil från Tyskland med ca 7 personer i missa skylten och köra vidare in på vägen. Nå, det må vara hänt och det brukar också hända lite då och då. Inget ont med det. Men av någon totalt för mig främmande anledning så bestämmer sig dessa för att utöka begreppet allemansrätt alldeles för långt. De åker in på en högst privat sommarstugetomt. De lånar några tegelstenar som ligger på altanen. De bygger en liten grillplats och gör upp en eld i den ca 4 meter från stugan. De är i full färd med att installera sig i båten tillhörande stugan för att åka ut på viken när min morfar bestämmer sig för att gå dit och tala lite lätt med personerna. Jag fick följa med eftersom jag kunde engelska och skulle förklara för vederbörande att om de inte försvinner genast så kommer Walter att hämta sitt hagelgevär, en side by side fö, och argumentera vidare med den. För sådär gör man tamigfan inte.

Jag hade väldigt svårt att förstå hur man kan göra som dessa ”turister” uppenbarligen gjorde men redan då, var väl runt 12 år kanske, hade jag listat ut att världen är full av tröttmössor och att någon gång kommer min väg att korsas av några av dessa. Min förvåning var dock inget som gick upp mot hur min morfar uppfattade saken. För att få en liten inblick så har han bott där i större delen av sitt liv och uppfostrat 6 ungar och vallat sina kor på den udden och bärgat sitt hö samt slitit i sitt anletes svett med att fiska i havet med den udden som utgångspunkt och till slut kunnat köpa loss en bit mark åt sig själv och sina barn och krigat mot ryssar någonstans där emellan samt varit på väg mot Sverige på ett isflak, men ändå accepterar det mesta som livet gett honom genom åren. Att då ett par respektlösa "turister" just beter sig respektlöst fick en ganska stark inverkan på honom, märkte jag då, om jag jämför med hur jag uppfattade det hela. Han blev helt enkelt heligt förbannad. Eftersom jag sällan sett honom så var det med en påträngande känsla av total sanning som jag vidarebefordrade hans ord på engelska till ”turisterna” som till en början nästan inte verkade förstå allvaret i deras handling men någonting i de jag sa kombinerat med Walters ögon fick dem att avlägsna sig rätt kvickt.

Så, det var den historien.

Trevlig helg på eder alla!
Mvh.

Sträck

Det är rätt intressant att det inte är speciellt många som hänger med i svängarna om jag bräker på och snackar finlandssvenska för vanliga Svenssons. Det är ju trots allt bara en dialekt av svenskan. Därför, inspirerad av dialektmysterieprogrammet igår som rörde sig i mina släkttrakter, tänkte jag ta och skriva, så gått det nu går, en liten text på finlandssvenska helt tagen ur luften och som knappt har någon relevans alls egentligen.

Mitt åp dajin så skuja far ut åp sträck. Kvann ja än sprang så feaja oont i fuöttren. Sakorin va he toog suukt. Nå, ja gatt stann tå å sii kvaheva som toog så sakorins suukt. He va steinin, itt bare ein hälder, heva no ean näva tidde i skåan. Nå, ja skaka hande skoin tå så steinan for uut å itt toghe na suukt tå meir helder. Ja forsatt å spring åp veijjin te villon å noår ja hadd komi hejla veijjin tiit tå så såag ja moffin tidde vöar stranding å he såag som ut att han vela som praat na lite me meeg.

He va nager tyskar som hadd komi me husbilin deras o skujust farut ve moffinas boatin utan å säg naonting eller utan ha fråga om lov ens en gang. Så han som vela att jasku översätt te engelsk kva han sa för han kunna it naon tysk eller engelsk hann int. Han tyckt att om itt dom for därifråan åp en gang sku han far å lett hagelbösson. Så ja sa hä te tyskan tå fast itt just så specifikt kanske men no jeta dom begrip entå för att he toog itt läng så hadd dom farit så. Nå, heva he he tå.

Hepp.

Naturligtvis

Kom inte ihåg i vilket sammanhang det sades men det var någon på dumburken som uttryckte sig något i stil med ”…onaturligt aggressiv”. Ställer mig då frågan, som säkert ca 104 miljoner andra människor gjort, om inte precis allt är naturligt. Om inte, vad? Är onaturligt/naturligt bara en slags personlig referensram som beskriver en slags egen norm som råkar delas av fler? Är något onaturligt för att det inte inträffat förut och blir det naturligt automatiskt om det skulle inträffa? Ute i naturen brukar det heta, slutar naturen då du råkar ha ett tak och ett par isolerade väggar omkring dig? Finns det en ickenatur? Vart?

Ähh, tror jag släpper det och går vidare med att reflektera hur svårt det är att verkligen gå in för att göra ingenting. Att även fast man är tvungen att göra saker så försöker man att ödsla så lite energi som möjligt under tiden. Jag menar att till exempel inte svara på alla onödiga frågor från nödiga människor som du får lite då och då. Du blir i och för sig stämplad som en komplett idiot men varför svara på självklara så kallade frågor som egentligen är mer uttalanden än frågor. Några exempel på sådana ”frågor”:

- Är det inte lite kallt i dag? (Temperaturen är ca -28° )
- Och du har ett par vita strumpor idag? (Du har ett par vita strumpor på dig)
- Har du varit och fiskat? (Du står med fiskespöet i ena handen och nyfångad harr i den andra)
- Är inte garaget färdigt än? (När endast plattan är gjuten)
- Osv osv….

Dessa frågor kan man lika gärna lämna hängande i luften och skicka vidare till någon annat universum där relevansen ter sig oerhört mycket mer relevant eller svara något i stil med:

- Kan du inte frammana ett uns av insikt och försöka svara på den frågan själv, tröttmössa?

Det är nu som den sociala spänningen i luften kan bli en smula spännande och du märker snabbt om luften mellan er kollapsar av spänningsskillnaden och en blixt av djupt förakt och misstro kan ledas genom densamma när den frågande personen inser att inleda ett skitsnacksamtal inte står överst på din lista och anledningen till detta kopplas av denne snubbe till sin egen person och den eventuella grannsämjan skjuts i sank, om det var en granne. Jag har föresten skrivit en text och tagit reda på fakta angående åskskydd en gång i tiden. Därav den något knepiga kopplingen mellan onödiga frågor och kollapsande luft. Eftersom ett av åskskydden är luftgap. Det kanske kan vara bra att veta för att inte totalt såga mina tankebanor som svagt osammanhängande. Eller inte. Och sedan blev allt svart…som så många gånger förr.

På tal om fiske föresten, ja jag skrev fiskespö här ovan för ett par stycken sedan, så är chansen stor att jag skall gå och lyssna lite på Gunnar Westrin när han berättar om en resa till Mongoliet. Det ser jag fram emot. Är det möjligt att se bak emot något månne? Ni ser, det slutar aldrig…..

”Ahhhhhg” Som fantomen skulle sagt. Jag tyckte den tidningen sjönk i kvalitet när den blev fylld med färg. Det var i och för sig en halv livstid sedan den lästes i men ändå. Det kan tyckas att eftersom färg tv:n blev ett generellt lyft för det mediat så skulle en färgglad fantomen i sparkdräkt kunna gå samma öde till mötes. Möts verkligen öden föresten? Är det inte föremålen för ödena som möts och inte själva ödena i sig? Heter det ödena? Ödor? Ödem? Lexikon vad är det? Så här blir det när det skrivs utan mål, rim, reson, vers…Det är bara att tugga i sig och acceptera. Blåval.

Ytterst imponerad om du läst ända hit. Det skulle nog aldrig jag klarat av.