tisdag, januari 31, 2006

Salt

Eftersom det händer ibland att jag råkar befinna mig framför dumburken så händer det också att det reflekteras över densamma. Inte särskilt förvånande kanske men det fungerar bra som textutfyllnad här. Visst skulle det vara intressant om det i någon tv serie smögs in en lätt touch av den gråa vardagen istället för moralkakor och jagande av alienliknande varelser runt äppelträdet med lite lätt dimma på lagom höjd ovanför marken i varannan scen. Ett exempel. Seriens huvudpersoner sitter och fikar, det verkar vara populärt bland tv serier, då säger den ena till den andre istället för tvärtom: - ”Såg du vilken ful keps” Varpå den andre svarar: - ”Ja”. Detta dras då ut under ca 4 minuter och sedan går de helt enkelt ut. Genialt. Detta då istället för att det dyker up 4 moralkakor till kaffet som löses på ett sätt som bara en hög med manusförfattare kan komma på. Ibland skulle det i alla fall vara på sin plats. Eller inte. Eller jag vet inte. Och sen blev allt svart.

En annan sak som har lika mycket att göra med tv tittande som en hög med ren vittvätt har att göra med två vilt flaxande kopulerande svarta illvilliga beteendestörda allmänt frånstötande korpar är att jag imorse låg bakom saltbilen. Denna älskvärda djupt förankrade förnekelse över att vi en gång per år har något som är känt som vinter för de flesta av människor här i det avlånga landet überlagom. Detta, för oss vanliga dödliga, faktum skall motarbetas genom att sprida detta förbannade salt i tid och otid över vägnätet här i länet. Det som är mest roligt tycker jag är att så fort du passerar länsgränsen mot endera jämtland eller västerbotten så slutar detta ofog. Det slutar även fast det är minst lika mycket vinter i dessa två län och jag antar att de har ungefär lika mycket väg att hålla reda på också. Detta verkar fungera bra där eftersom de har förlikat sig med den oerhört svindlande tanken att vinter innebär vinterväglag och körningen anpassas därefter. Varför detta saltande fortsätter vet jag inte men jag är dock av den uppfattningen att det inte är annat än ett jävla ofog. Helt enkelt.

måndag, januari 30, 2006

Anor med ov

Utmanad att lista fem ovanor. Påpekar att jag inte riktigt gillar detta men eftersom jag har ett digert arkiv att ösa ur så gör jag detta ändå. Det svåra är för mig inte att lista 5 ovanor utan vilka ovanor som hamnar på top 5. Följaktligen så kan gemene man sluta sig till att när det gäller mig finns fler än 5 ovanor vilket jag inte kan annat än att hålla med, med. Många medar blir det. Så utan egentlig inbördes rangordning så listas härmed ett par stycken inte kanske tagna ur luften men i alla fall i närheten av.

Lat. Något av en olat. Tvetydigt det där. Fränt. Detta har bland annat genomsyrat hela min skolgång i det att jag i stort sett aldrig läst mer än vad som jag tyckt krävts för att klara sig igenom med minsta möjliga mån. Det har fungerat bra och jag har så här i efterhand funderat om jag ändå inte vid ett flertal tillfällen skulle ha kunnat klara mig även om jag läst mindre. Detta grämer mig fortfarande.

Soffkoma. Jag är något av en soffkomaspecialist. Ett epitet som förtjänas genom lång och trogen tjänst. Visar sig genom att en hel dag kan företas i soffans grymma gemenskap tittandes på värdelösa tv serier med blinkande bomber och flimrande fingeravtryck i total lycka, jag och min soffa.

Bilskadad. Kan obemärkt föra in ett samtal om världsproblem på huruvida 60 talets muskelbilar har mer att erbjuda än senaste Mercedes S klasse. Eller att justerbart svankstöd inte skall vara ett tillval. Kan visa en förbipasserande 3 fönsters hot rod med dess quick change bakaxel mer intresse än den människa bredvid mig som är mitt inne i en oerhört intressant diskussion om något som jag vid detta läge totalt glömt bort.

Fördomsfull. I viss mån fördomsfull då jag kan få för mig att bedöma en människa efter att denne gjort sin stämma hörd i mer än 38 sekunder. Vilket får en kanske inte fullt så trevlig effekt i och med att det gör mig i det närmaste asocial. Detta brukar oftast hänga ihop med bilskadad då det är lättast att bedöma efter valet av bil men främst hur det förhålls till detta val.

Skitsnackoförmåga. Har väldigt svårt för att prata om ingenting med kreti och pleti. Parantes. Har man svårt att hitta gemene man så skall man kanske inte leta efter kreti och pleti heller. Slut parantes. Har man ingenting att säga kan det lika gärna få vara tyst. Jag menar med ingenting skvaller och dylikt skitprat. Bidrar även detta starkt till min asociala gen.

Utmanar själv dessa 5 att lista 5 ovanor:
Svala
Banal
Petzoni
Marijah
Helene n

Chansning

Precis som jag skrev för ett tag sedan i inlägget Beep beep boom, så finns det saker som är lite väl övertydliga inom filmen och tv:ns värld. Det begränsas naturligtvis inte enbart till blinkande och pipande bomber samt lysande dioder på spårsändare utan det finns givetvis fler exempel. Ett av dessa är när ett stycke brottsutredare skall söka efter fingeravtryck i en databas någonstans och av någon outgrunderlig anledning flimrar alla möjliga fingeravtryck i databasen förbi på skärmen.

Detta då för att sökningen skall ta så oerhört mycket längre tid och för att just möjligheten att nästan kunna se alla fingeravtryck som inte stämmer överens är väldigt viktig. Det skulle lika gärna kunna vara radannonser på begagnade bilar från den lokala blaskan som visas istället eftersom relevansen är likvärdig. Bäst vore förstås om det inte visades något alls.
En annan lite knepig kutym är då det visas ortsnamn i nederkant på bilden och den matas fram under stora svårigheter och det samtidigt piper för varje bokstav som bokstaveras. Kan det finnas en möjlighet att bara sluta pipa fram dessa stackars ortsnamn? Snälla? Någon? Vem? Jag?

Vilka fula navkapslar hon har på sin 245:a i serien medium. Bara en sådan sak.

För övrigt tycker jag att den som hittade hit till denna blogg genom att googla på meningen: ”Är det farligt att inte få morgonstånd” borde få ett svar.
Nej, chansar jag på.
Vad chansar du på?

fredag, januari 27, 2006

Wordver

Eftersom det numer inte längre är tillåtet att röka på puben så var det denna gång ingen rökfylld tillvaro som mötte våran vän , frodos okände brorsa när han äntrade denna ölfyllda tillvaro. Hans blick fastnade på den utsökt dekorerade klockan på väggen ovanför budweiser reklamen. Ett så kallat . Denna dag var hans sinne, och varje gen, fyllt med ledsamhet, han hade blivit en så kallad .


Detta berodde till stor del att han numer inte begagnar sig av rusdrycker utan var endast betrodd att använda sig av det nya alkoholtuggummitsom gav en viss lindring men inte gav samma kick. Barägaren och tillika bartendern, en riktig litenför övrigt, kunde briljera med senaste bredbandsuppkopplingenoch visade hdtv för alla som bevistade puben denna förmiddag i slutet på januari.


Rätt var det är så får han syn på en gestalt i ena hörnet, det är hans gamle asiatiske sidekick som trots att det är ett tag sedan julen sjöng ut inte kan låta bli att lite i smyg om godare tider och kallare guinness. Han var för övrigt stupfull och när han skulle inhandla nästa guinness så blev han av bartendern ombedd att stava till popsnöregruppen inxs varvid han tar fram en bläckpenna samt en servett och skriverväldigt sakta på densamma. Det blev en 4:a apelsinjuice för den dyngrake mannen istället som givetvis tyckte att bartendern var en mupp, eller som en skånsk engelsman en gång sa: !


Tillönskar samtliga bloggare, påsknytare, handelsresande, fd consulåkare, b-filmsactionnjutare samt soffkomaspecialister en riktigt trevlig helg.
Mvh Dan (gh)

torsdag, januari 26, 2006

Kryddburk

Varför sitter jag egentligen och funderar ut saker som dessa:

A long kiss goodnight – A swift kiss on the arse
Die Hard – Live soft
Brokeback mountain – Straight spine hill
Home alone – Gone with several others not necessarily friends
Gone with the wind – Home with a breeze
The Abyss – The Bump
Terror on elm street – Friendship on every street
You’ve got mail – They have a life
As good as it gets – It is as bad
Gone in 60 seconds – Here for more than a minute

Och sådär fortsätter det, i all evighet. Det är visst tillåtet att börja en mening med och nuförtiden så jag tänkte att jag skulle pröva. För att besvara den ursprungliga frågan så har jag tyvärr inget bra svar. Det bara blir såhär lite då och då. Min nästa tanke kan innebära att jag sorterar påkomna kryddburkar efter periodiska systemet.

onsdag, januari 25, 2006

Listig

Det är oerhört populärt att skapa listor över mer eller mindre intressanta händelser/föremål/företeelser. Därför tänkte jag, i brist på något annat att skriva om, delge er en lista tagen ur tomma intet "on the fly" [ån thä flaj]. Som är olidligt stort allt enligt mig själv. Eftersom jag döpt min blogg till det. Så vad passar egentligen bättre? Mycket, om jag skall vara helt ärlig, men idag känner jag för lite ljug så bered eder på en mycket intetsägande lista. Min alldeles egna, för närvarande, "top 10 list" [tåpp tänn lisst].

1. Boxar vi minns - Unikaboxen. [youuu-neee-caaa-booouxen]
(skall genast skippa fonetiska översättningar, blir lite överarbetat känner jag)
2. Lördagsunderhållning a la svt - av typen 12 timmar med ”Döden ångesten och dess moder”
3. Förra veckans fläck - Brunfläcken
4. Denna veckans tv - Text-tv
5. Årets spelning i Höllviken 1976 - AC/DC på nyckelhålet.
6. Vinterns skida - Tegsnäs 270cm. En j*vligt lång skida.
7. Sommarens sport - Motorsport.
8. Årets höstträd - Björk.
9. Veckans val - Näbbval.
10. Dagens keps - Gubbkepsen. Den gråa.

Vad finns det att säga om denna lista då? Ja, jag är själv lite förvånad att inte acdc:s spelning hamnade högre upp. Ju mer jag tänker på det desto säkrare blir jag på att deras 5:e plats inte är annat än en skandal. Förra veckans fläck ligger på en stark tredjeplats och är nöjd med det så vitt jag vet. Det är alltså fläcken varifrån pojkarna i Blattniksele tog sats ifrån vid straffskjutartävlingen som det berättades om i svenska dialektmysterier. Denna veckans tv på en fjärdeplats, ja vad säger man, en klassiker helt enkelt. I övrigt inga direkta överraskningar som jag ser det. Saknar dock min egen lista som bubblare i kategorin totalt värdelösa listor. Nästa vecka kanske?

tisdag, januari 24, 2006

Kaffe?

Av någon anledning så besöker jag regelbundet ett gym för att hålla lite koll på kroppen som sådan. Av ytterligare en annan anledning så förefaller måndagar som den mest populära dagen att träna av alla de sju små dagarna i veckan. Varför? Frågar sig den ack så oträffbare gemene mannen. Jag kan relatera till förra etablissemanget som bevistades i samma syfte och som låg i en ännu mindre håla. Där spelade det nästan ingen roll vilken dag som träningen företogs utan det var i stort sett samma antal tränandes oberoende av dag. Detta klientel varierade sig inte så speciellt mycket vad gäller olika individer heller utan igenkänningsfaktorn var oerhört hög.

Vilken slutsats kan vi dra av det då? Ja, kanske att ju större by desto fler väljer att träna på måndagar. Varför måndagar är populärare än andra skulle kunna bero på att många har vilat upp sig under helgen och känner sig pigga nog att ta på sig extra arbete i form av ett pass med viktviftning. En annan anledning torde vara något slags samvetskval över de aktiviteter som helgen inneburit och att det är en slags biktning som företas. En svagt religiös aspekt glider alltså in och lägger sig över bänkpressen likt ett supersetat likblekt nyårslöfte. Spelar det egentligen någon roll? Nej, givetvis inte, annat än att det kan bli lite extra väntan på en del prylar på måndagar.

En lite kul detalj är att en del verkar väldigt övertygade om att de skall öva sin orala sociala förmåga till max genom att högt och tydligt gå igenom samtliga händelser i deras liv upp till nu med varandra. Detta har givetvis genomskådats av mig som ett billigt försök att slippa dra i trissorna och lyfta vikter i tid och otid, det är bara kaffekoppen som saknas egentligen. Spelar ens detta någon egentlig roll i det stora hela? Åter igen nej, fortfarande lika givet som förut. Det är mest ett tidsdokument över hur en timme spenderades igår. Kaffet då? Joråsåatt, det drack jag hemma.

måndag, januari 23, 2006

Öl

Jag har hamnat där förut och gjorde det igen nu i helgen. Det kanske finns fler därute som försökt sig på samma sak och misslyckat likt en flodhäst som försöker smyga runt i baksätet på en Chevrolet Corvair fylld med keso utan att synas. Vad handlar det om denna gång då? Jo, att under influens av drycker som mången brukar väva in i sammanhang som har med dionysos att göra försöka diskutera någon form av partipolitisk tillhörighet, komplikationerna kan redan tyckas vara svåra utan det faktum att jag inte känner mig speciellt tillhörig någon falang, med en lös bekant på krogen runt halv två en lördagsnatt. Lös och lös, ja han var alltså inte fastbunden i alla fall.

Det är redan från början dömt att fatalt misslyckas men visst var vi tvungna att försöka treva oss igenom ett antal samhällsproblem och andra mer eller mindre viktiga saker. Det hela slutade i alla fall gott utan varken högljudda pådyvlingar eller monstruösa gester och vi bägge kom till den fantastiska slutsatsen att den då rådande stämningen i tillvaron för tillfället gjorde att vi bordlade, heter det bordlade? , alla frågor på kvällsordningen och beställde en till öl istället.

fredag, januari 20, 2006

Tandpetarväska

Varför är det så att om du av någon anledning bestämmer dig för att lägga dig raklång på ett mjukt ställe, av trötthet till exempel, efter middagen så somnar du och sover längre än du hade tänkt dig och när du sedan vaknar har du under de första minuterna lika mycket koll på vad som händer som en vilsen fjällämmel i en enormt stor gott o blandat påse.

Denna temporära sinnesförvirring uppstår inte efter en nattsömn utan just efter dessa små (o)frivilliga småsovningar. Är det någon som frågar dig något precis då du vaknar då så är sannolikheten att du svarar ”torsdag” lika stor som att du svarar ”dubbeltrapp” på frågan om du vill ha en kopp kaffe. Eller så är det bara jag som är totalt vilsen. Det har nämligen hänt förut.

Satt föresten i flera minuter och försökte komma på om jag känner någon här i min närhet som har köpt någonting ur de där små reklamhäftena som dimper ner i brevlådan med jämna mellanrum. Ni vet de där som du får en gratis blinkande rosa nyckelring om du blir medlem i en bokklubb och får ett nytt exempel av ett lexikon om andra världskriget varje månad i 465 månader.

Eller så får du en väska med en ficka specialsydd för att rymma 7.5st tandpetare eller någon annan värdelös skit helt enkelt när du binder dig till något abonnemang av någon annan mer eller mindre meningslös produkt. Vem är det som köper dessa prylar? Reklamen fortsätter att komma gång på gång så någon måste sitta inne med ett enormt berg med dessa nyckelringar och tandpetarväskor, men vem?

Trevlig helg!

torsdag, januari 19, 2006

Påsknytare

Över tid har min hjärna registrerat mången olik sak och skapat associationer mellan några stycken av dem. En del av dessa kan för en oinvigd tyckas vara obegripliga, andra kan verka fullständigt glasklara, även fast det finns glas som inte är speciellt klart i sig men det får gemene man ha överseende med. Tänkte nu, pedagogisk som den diabildsvisande pogo pedagog jag är, ge ett par exempel på några av mina associationer. Erkänner också utan problem att jag har en del associationer är mer åt fördomshållet än rena associationer. Vidare är jag också rätt övertygad om att om ordet i sig, association alltså, skrivs fyra gånger på rad så är risken för felstavning överhängande.

1 Ser jag en flamingo i en våtmark så förväntar jag mig att en stor knarksmugglarbåt skall komma körandes och introlåten till Miami Vice skall börja ljuda. Det är ingen association som är speciellt besvärande eller påtaglig då flamingon är i stort sett utrotad i västernorrland så vitt jag vet.
2 Om jag hör någon påstå att filmen Space Truckers är bra så väcks en stor rädsla för denne person. Se filmen och förstå varför.
3 Lägger jag undan en plastpåse så måste jag knyta ihop den. Det är ett resultat som en tidigare lång relation gett upphov till medelst tjat och som med tid blivit ett svårkontrollerat behov. Detta är mer ett tvångsbeteende än en association men jag kände att jag var tvungen att berätta för att få fler i samma situation att förstå att vi är inte ensamma. Plastpåsknytare förenen eder.
4 Datorer betyder arbete. Det har fått till följd att jag sällan slår på dumburken hemma. Bra eller dåligt vet jag inte utan det är ett faktum.
5 En soffa betyder att man kan strunta i alla måsten och bara soffkoma bort en hel dag utan att samvetet tar överhanden. Soffan är alltså ett samvetsfritt rum i rummet. Praktiskt. Gäller dock inte skinnsoffor. Någon måtta måste det vara.
6 Stormarknad är ångest. Varor i mängder, av samma typ men olika märken. Hyllmeter efter hyllmeter med olika sorters snabbmakaroner passar in i vilken Norénpjäs som helst.
7 En hög män på en bänk utanför Lindex associeras till sann tyst gemenskap. Detta eftersom alla väntar på deras respektive och där ord ej behöver yttras eftersom alla vet varför de sitter där. Jag har suttit där själv och väntat.
8 Vasstrån är smärta. Fråga mig inte hur jag vet men ont gjorde det. Väldigt.
9 Värme, bränt gummi och ofullständigt förbrända avgaser är njutning. Dragrace, say no more.
10 Creed relateras till misslyckande. Fråga mig inte varför, det bara blev så.

Slutar där. Är detta intressant eller speciellt på något sätt? Nej inte direkt, men det är i och för sig inte min sak att avgöra utan jag fyller bara på med ytterligare ett par rader.

onsdag, januari 18, 2006

Läs och skrivsvårigheter

Över den vinterbeklädda fjällkedjans kam, genom de krokiga fjällbjörkarnas hemvist, runt ett par förvånade dalripor som förstrött letar efter vårtecken i den genomvita tillvaron, där, där smiter en tanke nästan obemärkt förbi. Den är min. Bara min och den handlar om tatueringar. Nu har väl tatueringar och ripor lika mycket gemensamt som en hårt trimmad stjärnmotor och en kräkla men det hindrar inte den inledningen på mina tankar kring vissa tatueringar. Det går alldeles utmärkt ändå. Tackar som frågar. Frågade ni inte så behöver ni inte ta åt er heller.

Det råkade sig nämligen så att jag av en händelse fick syn på en tatuering som, vad jag nu kunde förstå, bestod av ett par kinesiska tecken. Jag tänker då att denne tatuerade man måste vara lite ambivalent när det gäller sin kroppsmålning, under förutsättning att han inte är Kines vilket jag inte kan säga helt säkert men mycket tyder på att så inte var fallet. Å ena sidan vill han skylta med en skriven tatuering men å andra sidan vill han bara att kineser, eller de som kan läsa kinesiska, skall kunna läsa vad som står där. Jag tror att han tror att det står något i stil med ”Själens stora rum där får mången plats” eller nåt annat insiktsfullt men i själva verket inbillar jag mig att det står ”Varning för kraftigt motlut” och jag kan fortsätta med min tillvaro med ett leende i mjugg. Mjugg är också ett ord som jag begagnar mig av väldigt ofta, speciellt i situationer som har med individuell frihet att göra, eller inte.

Jag har faktiskt tänkt på möjligheten att själv skaffa en tatuering men under detta tänkande har jag haft ytterst svårt att komma på ett motiv som jag skulle kunna tänka mig att bli stämplad med och synas stämplad med för resten av livet. Kanske skulle jag ta och tatuera en kort text på svenska. Något i stil med ”Mjugg” och på samma gång genast flytta till Kina.
En annan tatuering skulle kunna vara att tatuera in en troskant i svanken, lite kinky men samtidigt något med spets. En liten bonusordvits där. La ni märke till den?
Eller varför inte ett tribal mönster som går som en röd tråd runt huvudet. Jeeesus!
Slutar nu medan jag ligger på plus. Kommer genast att tänka på Sverker Olofsson och han har nog än mindre att göra med tatueringar än våra vänner dalriporna så nu slutar jag definitivt innan jag lyckas blanda in Crockett & Tubbs från Miami Vice.

tisdag, januari 17, 2006

Motorsport




Motorsport!

måndag, januari 16, 2006

Uppvaknanden

En liten historia som utspelade sig för ett par, eller snarare 7-8, år sedan under den tid då studier företogs.

Vaknar.

Den där distinkta känslan av att jag är sen till något kryper sakta upp längs ryggraden och landar i mitt medvetande. Sätter mig upp och rekar det fysiska läget och bestämmer mig för att en dusch måste till för att tillvaron skall betraktas som vaken. Efter denna bestäms lämplig beklädnad på ca 3 sekunder blankt. En annan känsla dyker upp som inte är speciellt rolig heller. Bestämmer mig för att titta på klockan bredvid sängen. 02.30….hmmmm. Jahapp, det är bara att insiktsfullt acceptera faktum och helt enkelt gå och lägga sig igen då och invänta morgonen.

Ridå.

fredag, januari 13, 2006

Tid till salu

Vart tar tiden vägen? Ni vet när ni sitter i bilen och helt plötsligt är ni framme men ni har inget minne av de senaste 3 kilometrarnas körning och ni funderar lite lätt över hur pass trafiksäker ni egentligen är när ni i stort sett omedvetet lyckats köra erat fordon så pass långt utan incidenter, i alla fall inga som ni är medvetna om. Det ter sig närmast som en tidsresa. Om det nu inte var frågan om en tidsresa vart tar denna tid vägen? Vem tog den? Får man tillbaks den tiden senare och hur känner man i så fall igen att det är då den tiden fås igen? Känns tiden längre när den återkommer?

Om så skulle vara fallet så får du antagligen igen tiden då du sitter och väntar i ett väntrum på sjukvård då tiden ibland kan kännas oerhört lång. Eller du kanske får tillbaks den förlorade tiden då du sitter med något oerhört tråkigt jobb och bara väntar på att klockan skall bli gå hem tid. Så kan mycket väl vara fallet. Dock så kan jag bara komma på ett tillfälle då jag brukar tappa tid och det är vid bilkörning men flera tillfällen då den verkar komma tillbaka då tiden går långsammare. Alltså borde jag få mer tid tillbaks än jag tappar, så då har jag med andra ord, utan att riktigt vara medveten om det, överskott på tid. Givetvis, så måste det vara, jag har överskott på tid….någon som vill köpa en halvtimme? Vad får jag för en halvtimme idag?

torsdag, januari 12, 2006

Eldvatten

Kom och tänka på en sak häromkvällen när en bok förtärdes läsvägen. Det existerar rätt många uttryck som aldrig någon skulle använda i dagligt tal men som verkar närmast kutym att använda i böcker. Jag har förstås glömt i stort sett samtliga exempel jag lade märke till, läste i lokaltidningen att ett dåligt minne inte behöver vara ett tecken på demens vilket jag fann stor förtröstan i, men jag kommer i alla fall ihåg detta:
- Ett ögonblick.
Finns det folk som säger det nuförtiden? Är inte vänta ett ord som ligger lite närmare och inte kräver lika många exekveringar av minnestrådar och synapser frågar sig återigen denne oträffbare gemene man. Jo, svarar jag helt enkelt.

En annan femma som tillhör denna bokens värld är att hjälten, om man nu råkar läsa en bok med en eller annan hjälte i eller en nersupen frånskild överviktig polis, hinner ibland tänka en hel sida eller ett par till och med under svårt stressande situationer såsom då elaka skurkar jagar denne med ett par halvautomatiska handeldvapen, där är ett till ord föresten, handeldvapen. Låter besläktat med eldvatten men har förmodligen inget med varandra att göra förutom att de varit döda i dagligt tal ett rejält tag. Finns förmodligen rätt många exempel till men detta var ett axplock ur mitt lager, där det finns hundratals exempel till men som jag för närvarande väljer att behålla för mig själv, vilket egentligen är ett finare sätt att säga att jag inte kommer ihåg speciellt bra.

onsdag, januari 11, 2006

Det omedvetna

Reflekterade lite lätt over ett uttryck jag hörde sväva ute i informationsrymden och som mina parabolantenner till öron som för tillfället, och som så många gånger förr bör tilläggas för att ingen skall missta sig, råkade vara inställda på allmänt värdelöst vetande modell ”det här glömmer jag nog innan det nått mitt minne”. Det sades nämligen något generaliserande om den stora gruppen som ibland lite skamlöst brukar gå under benämningen konsumenter. Dessa var i detta fall medvetna sådana. Då inte ännu begreppet medvetna konsumenter nått mitt minne utan det fortfarande befann sig i tullen mellan örat och minnet så kontemplerades det över möjligheten om dess raka motsats och vad det innebär egentligen.

Med dess raka motsats menas förstås den grupp som jag tycker borde vara oerhört mycket mindre nämligen de stackars omedvetna konsumenterna. Innan jag fortsätter min tankebana så kan jag förtälja eder, låter som om man håller på att slöjda i trä när ordet förtälja används men det är smällar man får ta som en egenutnämd vardagskrönikör, om att jag först kom att tänka på om man inte är en medveten konsument kanske man tappat medvetandet? Men det förefaller lite dumt att blanda ihop att vara medveten och att vara vid medvetande vilket den 7 åriga försteklassaren så genant enkelt skulle ha förklarat för mig om jag hade presenterade min fundering inför dennes granskande intellekt.

Nåväl, vart var jag, hmmm…Jo just det, gruppen omedvetna konsumenter. Varje handlares plaskvåta dröm. Den omedvetna konsumenten som knappt är medveten om att denne är ute för att konsumera och blir till den största grad, måste vara typ en massa ° kelvin, förvånad över att denne vid hemkomst knappt kommer ihåg att det konsumerats och denna förvåning tilltar då han ser den nya bilen på uppfarten till sitt boende samt den nyinstallerade storbildsteven som är så platt att pannkakan i grannhuset knappt vet till sig av avund och alla de andre prylarna som konsumerats under stort omedvetande.

Finns det månne stödgrupper för dessa förtappade individer? När var du en omedveten konsument senast? Är man som omedveten konsument medveten om sitt omedvetande eller är det per definition omöjligt? Tror att det skulle vara kul att leta reda på något man knappt vet vad det är och enbart för att kunna klassas som omedveten konsument helt sonika köpa det samtidigt som du försöker vara högst omedveten om själva händelsen i sig.

tisdag, januari 10, 2006

Försvenglad

Jag har vid flera tillfällen kommit på mig själv att jag vet vad ordet jag söker efter i mitt minne heter på engelska men har svårare att hitta den svenska motsvarigheten. Det förefaller högst besynnerligt då jag levt hela mitt liv i detta ett och samma avlånga land. Tänker jag dock ett steg längre, i alla fall någon centimeter längre än min näsa, så är det inte alls speciellt underligt då det mesta av utbudet vad gäller tv och film har sitt ursprung i landet på andra sidan storpölen. Nu är väl det inte speciellt hemskt eller så men det är en annan sak som grämer mig vad gäller detta försvenglande. Det är att det är lite synd att det inte är just det engelska språket som letat sig in i mitt undermedvetna utan det är den amerikaniserade varianten.

Av någon fruktansvärt sjuk anledning så när jag pratar engelska så blir det med en amerikansk söderdialekt vilket en av mina, på den tiden då det begav sig, engelsklärare så fint påpekade varvid jag stod och dog en bit inombords. Jag låter som en redneck alltså, det är nu det börjar svida lite i det lilla egot som sitter med en förödmjukad blick och skrattar högt på min högra axel. Hade det varit den engelska varianten så hade jag kunna svingat uttryck som:

This is why most motorists, so stifled with boredom and the sheer pointlessness of it all, usually resort at some point in the journey to picking their nose.

Istället för min egen variant som då blir något i stil med:

It’s a f*cking bitch to drive”……

You be the judge.

måndag, januari 09, 2006

Lärd

Autodidakt. Vart går gränsen för att klassa en kunskap som självlärd? Vem lär något åt dig om inte du själv? Kan någon annan lära sig något åt dig medan du sitter och läser seriesidan i gårdagens lokaltidning? Vad spelar det för roll? Har man lärt sig något så har man. Jag har i alla fall lärt mig allt jag kan själv. Alla är autodidaktinerade enligt mig, vare sig det finns ett sådant ord eller ej.

Egentligen fanns där ingen fundering för dagen men det är vid sådana tillfällen ordbajseriet kommer till sin fulla rätt och du efter ett eller två stycken inser att detta inte kommer leda någonstans ej heller lämna något avtryck i världshistorien som något värt att efterlämna åt någon slags desillusionerad nästa generation X vars uppfattning om min uppfattning om självlärdhet knappast ter sig som en uppfattning alls utan på sin höjd en axelryckning som skulle kunna tänkas vara ett litet statement eller så snöade det bara ovanligt mycket den dagen. Hursomhelst var det kallt imorse. Hepp.

torsdag, januari 05, 2006

Boklådor

Var på byn för inte så länge sedan och införskaffade en stunds agentunderhållning i bokform signerat Robert Ludlum. När boken betalades slår det mig likt många gånger förr att det krängs rätt avancerade miniräknare från Texas Instruments på denna bokhandel. Jag drar mig till minnes att denna bokhandel inte är unik utan att det på många andra boklådor också säljs miniräknare av den mer komplicerade sorten.

Nu råkar jag inneha en gammal sådan pga min tekniska utbildning, dock av märket casio, där det rymdes ca 4kb data som rätt ofta användes till att skriva in ett eller annat kom ihåg till den dagen då provet eller tentan skulle företas. Ett mycket användbart instrument således. Nåväl, nu var det inte användbarheten denna fundering handlar om utan om expediten i butiken tros ha någon som helst koll på dessa instrument och dess finesser? Jag tvivlar på att den kunskapen finns och finner mig något knepigt inställd till att dessa räknemaskiner säljs av bokmalar. Det förefaller vara lika träffande som att den lokala bensinmacken skulle sälja grillad korv med plusmeny och livsmedel….hur skulle det se ut?

onsdag, januari 04, 2006

Dubbat/Odubbat

För ovanlighetens skull så företogs det en sväng med tv tittning en kväll för inte så länge sedan. Jag fastnade denna gång framför en reklam för ett sådant där mirakelmedel som i princip rengör all sorts smuts du kan tänka dig från ditt badrum eller kök. Kommer i skrivande stund tyvärr inte ihåg namnet på produkten men det var med all säkerhet något oerhört fjantigt och intetsägande. Jag trodde först att det var något skämt men jag kom senare fram till att det var nog på fullaste allvar.

Det som slog mig som ett svagt fuktigt sämskskinn rakt över min högra tinning en sen kall kväll i september var att det, likt en gammal Bruce Lee film, rördes läppar till ett tal som inte på något som helst sett verkade överensstämma med varandra. Reklaminslaget var alltså dubbat. Då de flesta, för att inte ta till stora ord och säga alla, andra reklaminslag inte är dubbade så tänker i alla fall jag på att företaget bakom denna produkt inte kan vara särskilt väl finansierade då de inte ens kan sända en odubbad reklamsnutt och detta i sig, förutom reklamens innehåll, får mig att bli extra äcklad och sannolikheten att en sådan produkt skulle leta sig in bland alla(?) mina andra rengöringsprodukter är ungefär lika stor som att jag skulle betala för att läsa aftonbladet eller expressen. Så i motsats till mitt vinterdäcksval så väljer jag i reklamfallet hellre odubbat.

tisdag, januari 03, 2006

Diska

Jag har en fundering vad gäller tid. Närmare bestämt väntetid. Ännu mer närmare bestämt tiden du får vänta medan din anrättning serveras dig från det att du beställt den. Vad är egentligen en skälig väntetid? Vad står det i lagen om vad som skall ske när denna väntetid överskrids? Är jag som konsument berättigad till någon sorts tidsersättning eller gratis pausunderhållning om denna ISO-91654 standardväntetid överskrids med mer än 10%?

Det är trist när det för ovanlighetens skull skall ätas på restaurant och du måste sitta och undersöka tandpetare, brödsmulor från föregående gäster, analysera beteendemönster hos nuvarande gäster, sortera fiktiv tvätt med ögonen fästa på bordsgrannen, kontrollera antalet ”ben” på gaffeln (det sk gaffelbensnumret), lista ut vad som är fake i inredningen och vad som är riktigt, innan du ca 50 minuter senare får en till dagen felstekt köttbit och någon sorts institutodlad påmfritts istället för den kokta rotfrukten du bad om.
Det är vid sådana tillfällen det skulle vara bra att kunna lämna över en ISO-91654 stämning och få lämplig ersättning för psykiskt lidande och tid som du aldrig kommer att få tillbaka, hur snabbt du än äter din anrättning. Du slipper dock diska.

måndag, januari 02, 2006

Mord

Mord och ond bråd död. Det är vad denna betraktelse skall handla om i all sin enkelhet. Kikade på ”morden i midsomer” serien som hade någon sorts julspecial under julhelgen. Mordspecial i juletider, bara en sådan sak. Gott så men jag funderade lite lätt hur många mord en liten ort som denna kan ta innan alla i den lokala befolkningen gått ett grymt öde till mötes i form av ett mord. Detta då eftersom det i varje avsnitt mördas minst en, vanligtvis två, personer under mystiska omständigheter.

Jo jag vet, det är bara på tv men ändå, tänk om denna lilla byhåla skulle existera. Den skulle då förmodligen ha världens högsta dödlighet, via mord, per innevånare i hela världen. Dessutom skulle det vara ett smärre under om medhjälparen till kommissarien i någon av dessa engelska mördarserier för en gångs skull var smartare än sin chef som vid alla tillfällen, även privata, definitivt måste benämnas ”Sir”.